Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett lugn som lockar

Svartälvens lugna vatten flyter genom byn och är det första som möter besökarna. För byborna är älven vardag och ett självklart inslag, men har ändå stor betydelse.

Annons
Silvergruvan utanför Hällefors.

Många hus har byggts i sluttningen på andra sidan länsvägen, med utsikt över vattnet. Bagarstugan ligger också precis vid älvbrinken där vi träffats för att prata om Silvergruvan.

Dan är inte barnfödd i byn, men har starka minnen härifrån ändå, från uppväxtåren. Föräldrarna hade en sommarstuga invid Örlingssjön och upplevelserna från sommarloven är många.

– Det känns som jag delvis har växt upp här.

Blickarna drogs mot Silvergruvan

När Dan blev vuxen och skaffade egen bostad blev det till en början en lägenhet i Hällefors. Han tröttnade snart och började se sig omkring efter något annat. Han ville flytta ut i skogen och naturligt drogs blickarna mot Silvergruvan.

– Skogsbolaget började sälja ut sina torp och jag slog till.

Skogsbruk har förekommit i många hundra år i trakterna, men känd blev Silvergruvan genom Göran Käxtjärns upptäckt av silverfyndigheterna på 1600-talet. Brytningen startade och en blomstrande tid följde.

Flera generationer

Det var livaktigt i byn förr. Här bodde och verkade människorna i generationer. Föreningen Torpcirkeln Silfvergrufvan har genomfört en omfattande torpinventering som ger en inblick i livet bland människorna förr. Torpen i trakterna var många. En del finns kvar, andra har för länge sedan försvunnit.

Dan köpte Södra Lankheden och minns tydligt inflyttningen långfredagen 1981.

– Det var så mycket snö och ett bekymmer när alla grejer skulle in.

– Jag hade bara tänkt att stanna några år, men nu har trettio gått, säger han och skrattar.

Bara några år efter att bopålarna slagits ner träffade han Lena Helsing och när deras dotter Patrice flög ur boet flaxade hon inte längre än några stenkast bort, i samma by.

– Visst flyttar många från småbyar som denna. Studier och jobb gör sitt. Men många återvänder också till sina rötter. Vi har ett litet uppsving i byn, med barnfamiljer som valt att slå sig ner här. Det är roligt och viktigt för framtiden.

Dansbana och cementfabrik

Livet var ju så annorlunda här förr. Människor jobbade bland annat inom gruvnäringen och skogen, anlade kolmilor, skötte sina jordbruk och gårdar och jobbade med flottning.

I Silvergruvan fanns över tid både skola, affärer, smedja, träsliperi och cementfabrik. Folkets hus byggdes med intilliggande dansbana och politiska rörelser bildades.

I dag är det lugnet som lockar liksom enskildheten. Men Dan betonar vikten av gemenskapen och här fyller Torpcirkeln Silfvergrufvan en viktig funktion. Föreningen ordnar aktiviteter, framför allt under barmarksperioden.

Kolmilan i hagen är ett sätt att både jobba för framtiden och bevara byns historia. Bagarstugan likaså, där brödbakning på gammaldags vis blir en kunskap som kan gå i arv. Byn lever vidare, men behåller sin själ.

– Här finns en trygghet och jag trivs att bo i skogen. Silvergruvan är hemma helt enkelt.

Namn: Dan Forsberg.Ålder: 55 år.Bott: 30 år i Silvergruvan.

Mer läsning

Annons