Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evert sätter ord på sina funderingar

Orden fångade i diktens form är ett sätt att ge utlopp för inre tankar. Evert Nimmerby har skrivit i hela sitt liv, men först nu på äldre dar ger han ut sin första diktsamling.

Annons
Björksjöpoeten. Så kallar sig Evert Nimmerby som på äldre dar tagit steget och ger ut sin första diktsamling.

En tankegång är det förs- ta fröet. Ofta kastar Evert hastigt ner några ord på en lapp och stoppar den i bröstfickan. Sedan är processen igång.

– Därefter sker allting här, säger Evert och sätter fingret mot tinningen.

Tankarna far runt i huvudet och så småningom är det mesta klart. Evert sätter ord på sina funderingar och får till sist allt på pränt. I skrivandets stund försvinner tid och rum och Evert befinner sig som i sin egen värld.

Skrivandet har alltid varit en del av vardagen, åtminstone sedan tiden runt realskolan. Evert är född och uppvuxen i Norrbotten, i Karungi, ett mindre samhälle inte långt från finska gränsen. Fadern var predikant och hårt knuten till l en luthersk väckelserörelse med hårda regler. Modern var som de flesta kvinnor på den här tiden verksam i hemmet.

– Vi var tio syskon. Fyra av oss är kvar.

Då hette familjen Lantto i efternamn. Nimmerby har Evert tagit långt senare. Flera av syskonen valde andra efternamn när de lämnade norra Sverige för att söka försörjning på annat håll. Där hemma fanns inte arbete att få och Evert flyttade till Tomsjön, norr om Hällefors, för att hugga i skogen.

– Min syster Kristina hade flyttat till trakterna innan och jag följde efter.

Några år senare träffade Evert sin Kerstin och bopålarna slogs ner i Björksjön, ett par mil utanför Hällefors tätort. I över trettio år har byn varit deras hem.

Omgivningarna är en inspirationskälla, men Evert minns också tydligt sin barndoms hembygd som ofta får stå modell i hans dikter. Men han kommer också ihåg den strävsamma, ibland tuffa och enkla tillvaro som stod till buds. Laestadianismen, som var en del i familjens vardag, ställde krav.

– Vi hade inga blommor eller gardiner hemma. Det var förbjudet att spela kort och inte fick vi lyssna på radio.

Evert berättar att syskonen hoppade över skaklarna och smög med radion när far inte var hemma. Kortspel skedde då och då ute i buskagen. Men det var inte alltid med lätt hjärta som Evert bröt mot regler. Respekten för föräldrarna var stor och kanske var det vid den här tiden som funderingar, som kunde bli grubblerier, tog sin början. Existentiella frågor om livet, dess mening och döden var ofta närvarande. Skrivandet blev en slags ventil, ett sätt att bearbeta och få ur sig det som kunde kännas tungt och övermäktigt.

Evert konstaterar att många dikter genom åren har fått ett sorgset drag, men de glada och lättsamma har också kommit.

– Jodå, jag har nog försökt, men jag tycker inte de blir lika bra.

Det djupt mörka som tecknats ned gör givetvis intryck på mottagaren, kanske upplevs skrämmande. Men Evert är då långt ifrån en deppig eller sorgsen person. Han tar emot med trygg värme och bjuder, som alltid, på sig själv. Att finnas med i goda vänners lag har varit en självklarhet, även om tankegångarna också där kan ha kommit över honom. Med pennan i fickan har Evert i brist på annat skrivit ner sina funderingar i stunden på pappersduken eller servetten. – Mycket finns inte kvar. Det är först på senare tid som jag har fått lite ordning och samlat allt i pärmar. Dikter har legat i lådor och lite här och där.

För några år sedan stannade skrivandet upp. Beskedet 2003 om Parkinsons sjukdom vände upp och ner på livet.

– Tankarna har jag kvar, dem är det inget fel på, men jag kan inte prata så bra. Skriva däremot funkar.

Diktandet har tagit ny fart. Var och varannan dag sitter Evert med pennan i hand.

Att publicera något har inte varit aktuellt tidigare. Trots lovord från omgivningen.

– Aldrig i livet, sa jag då. Men det var nog jantelagen.

Att sticka ut ses inte alltid som tillåtet. Med ålderns rätt har Evert lärt sig strunta i mummel omkring sig. Nu funderar han i stället på en uppföljande diktsamling.

En ventil. Funderingar som lett till tunga tankar och ibland grubblerier blir en drivkraft i diktandet. Evert Nimmerby har skrivit i hela sitt liv, men först nu möter han en vidare publik genom sin diktsamling.

FAKTA

Namn: Evert Nimmerby.

Ålder: 77 år.

Familj: Hustrun Kerstin, två barn, fyra barnbarn.

Bostad: Mindre hus i Björksjön, Hällefors kommun.

Detta visste du inte om Evert.

– Jag bakar Kangos-kaka då och då. Efter ett recept från hemtrakterna i Norrbotten.

EVERT OM...

... att bo i glesbygd:

– Det är bara att titta ut genom fönstret så förstår man. Lugnet och naturen. Här kan man se rådjuren passera ute på gården. Det är härligt.

... storstaden:

– Jag skulle inte klara av allt larm. Tystnaden är värdefull.

... att vara pensionär?

– Det trivs jag utmärkt med och har alltid gjort. Jag har aldrig varit sysslolös.

... musik.

– För länge sedan provade jag på att spela munspel. I övrigt har jag varken spelat eller lyssnat särskilt mycket på musik. Däremot var jag och min fru ute mycket och dansade förr.

...böcker.

– Jag läser inte mycket. Det har jag aldrig gjort.

Everts dikter

Vid Sanktens port

Det känns som någonting har hänt

Inom mig skett en ändring

Mitt bästa krut har jag nog bränt

Jag gör en helomvändning

Snart står jag ju vid Sanktens port

Har med mig det jag klarat av

Och ångrar det jag inte gjort

Ej lyser upp min mörka dag

Nu hoppas jag få slippa straff

När den högsta mig inkallar

Förmår ju ej av egen kraft

Beträda Faderns hallar

Jag ber en bön med tysta ord

Och dunkar svagt på klappen

Då bländas jag av något stort

Ett ljus i mörka natten

Välkommen är du vandringsman

Hörs Sanktens stämma ljuda

Stig över tröskeln om du kan

Skall på näktarvin jag bjuda

Så sitter jag vid Sanktens bord

Och lyssnar på hans stämma

Många är dom visdomsord

Det nödgas jag erkänna

Nu moralprofeten talat klart

Förhöret är till ända

Från drömmens värld vaknar jag

för att en dag få återvända

                                 (oktober 2011)

Innan natten tar vid

Lev medan dagen dig gives

Lev innan natten tar vid

Älska medan saven än stiger

Snart har du kanske ej tid

Snart kanske minnet dig sviker

Och allt som du en gång fått lärt

Borta är allting med vinden

Allt som dig en gång var kärt.

Lev och bjud av din värme

Till den som är frusen och kall

Ge alla vilsna ett härbre

Och du gäldad blir tusenfalt

Lev därför så som om stunden

Var den sista tiden du har

Ty av livet vid minneslunden

Lär endast askan bli kvar.

                                       (2003)

Mer läsning

Annons