Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I en värld av kroxianer och krokdjur

– Det finns så mycket minnen kring Björnjägarn så uj uj uj!Konstnären och luffaren Björnjägarn Nils Rundgren har gjort intryck på många människor, bland annat på Maj Gustavsson Smedh.Idag invigdes Björnjägar-utställningen i Hällefors.

Annons
Fullt fokus på Björnjägarn. Och hans konstnärskap. Sten Björnulfsson höll i invigningen av utställningen om Nils Björnjägarn Rundgren. Och vernissagen intresserade många människor.

Maj är en av många besökare som har tagit sig till Formens hus för att vara med när utställningen om Björnjägarn har vernissage.

– Han hade mycket ståltråd på cykeln, han fick leda cykeln för att den var så full med tråd. Och han hade en jutesäck på pakethållaren, säger Maj.

Hon berättar om sitt möte med Björnjägarn när hon var 8 år.

– Han var barnkär och lyfte upp mig i luften men råkade rispa mig i ena armen med en ståltråd som han hade trätt ihop sin jacka med. Jag fick ett ärr på armen efter det.

Maj hade mött Björnjägarn när han ha de passerat Igelhöjden där hon bodde som barn. Annars höll Björnjägarn till mycket i Havsjön en bit från Bredsjö i Hällefors kommun. Ulf och Inger Hedenäs besökte konstnären på plats på 1960-talet.

– Min fru titulerade han baronessan och mig kallade han ingenjörn. Vi var där en dag i mars på 60-talet och hälsade på honom i hans manskapsbod där han bodde.

Flera målningar inköptes innan avresan. Två av tavlorna finns kvar i släktens ägo.

– Vi har den ena och dottern den andra, säger Ulf.

Just människors förhållande till Björnjägarns konst är en del i utställningen. Från dass till finrum står det som rubrik på en informationstavla som hänger i lokalen.

– Den rubriken sammanfattar bra hur människors attityd till Björnjägarns konst har förändrats, berättar Anna Carlsson som tillsammans med Maja Loiske sammanställt utställningen.

Och för att visa detta har också Maja och Anna bett folk skicka Björnjägar-selfies till utställningen, där de tagit kort på sig själva med sin björnjägartavla.

Ett utedass finns också symboliskt uppbyggt i utställningsrummet. Tapetserat med tidningspapper och björnjägarbilder.

– Jo, så här kunde det se ut i ett dass förr. Men det fanns inte en toarulle, snarare en gammal telefonkatalog att torka sig med, säger Bengt-Åke Lejon.

Bengt-Åke tillhör också en av alla människor som gjort ett platsbesök hos Björnjägarn i Havsjön.

– Han skulle ha tre kronor per tavla vilket jag tyckte var för lite och jag betalade mer, minns Bengt-Åke.

Sten Björnulfson, författare till boken Björnjägarn – en roman om en myt, höll invigningstal och berättade om Nils Rundgren Björnjägarn och om den värld han målade.

- Björnjägarn levde på sina trådarbeten och att sälja sina tavlor, eller lappar som han kallade dem.

– Den abbesinska kon är hans vanligaste djur, ett djur han sade sig sett under en resa på Nilen. Men han hade ett stort menageri av djur, till exempel stillahavsdromedarer och den karibiska vattenbuffeln.

På plats på dass. Bengt-Åke Lejon minns hur det var förr, bland annat vilken konst som hängde på väggarna i utedasset.
Målade naivistiskt. Det gjorde Björnjägarn och nu gör Per Axelsson och Magnus Karlsson det samma.
Björnjägarn på tv. Ulf och Inger Hedenäs i tv-soffan. En tecknad film med Björnjägarns figurer visas på tv.
- Kroxiandjuret fanns i öknarna i Chile där Björnjägarn själv sade sig ha sett dem på plats, sade Sten Björnulfson.

Mer läsning

Annons