Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte stöpta i samma form

Lager efter lager läggs på. Tålamod krävs, men resultatet ger också belöning. Ljusstöpningen i bygdegården har blivit en tradition.

Annons
Traditionellt. Att stöpa ljus var självklart förr inför den mörka årstiden. I dag utgör hemstöpta ljus något mer exklusivt. Sävsjöns bygdeförening ser till att kunskapen förs vidare till yngre generationer.

Aktiviteterna i byn Sävsjön, norr om Hällefors, avlöser varandra. Bygdegårdsföreningen är mycket aktiv och nu inför jul är det förberedelser som gäller.

– Det är tredje året vi ordnar ljusstöpning, säger föreningens ordförande Lotta Eriksson.

Själv hade hon ingen kunskap om hantverket men erinrade sig en resursperson inom skolan när den egna dottern gick där.

– Då stöpte de ljus varje år tillsammans med Mirja Gustavsson. Så jag kontaktade henne. På den vägen är det.

Tillsammans med maken Sune Gustavsson var Mirja med i bygdegården för att föra kunskaperna vidare till fler.

– Hemstöpt är något speciellt. Ljusen brinner så fint. Det blir helt annorlunda, säger Lotta.

Bara känslan av att ha tillverkat dem själv känns bra. Hemstöpta ljus är också perfekt att ge bort i present eller ta med sig vid besök.

– Det ska synas att det är egentillverkat. Ljusen får inte bli för raka eller släta, säger Ingrid Christiansen som är med i bystugan tillsammans med systern Erika Christiansen och hennes son Fredrik.

Omsorgsfullt doppas vekarna i den stora grytan som Sune ställt på en stol vid fönstret. En liten kö bildas och var och en hänger sedan upp sina alster för att låta sterainet torka en liten stund. Tills det är dags för nästa dopp.

Vid bordet intill sitter Lotta och knyter fast muttrar vid vekar. Tyngder, för att ljusen lättare ska bli raka. Det går att stöpa utan någon tyngd.

– Efter en stund blir stearinet en tyngd i sig, säger Gunnel Loré.

Inte bara enkla ljus produceras. Lotta klipper till hönsnät och formar en rundel.

– Roligt att experimentera lite. I fjol gjorde jag en ljuskrona. Fantastiskt vacker. Det gjorde nästan ont att tända den. Men på julafton bestämde jag mig. Så nu gör jag en ny.

Bara fantasin sätter gränser. Lotta har tagit med sig flera gamla kaffekoppar som hon har för avsikt att använda.

– Det gäller att få veken att fastna i botten, sedan är det bara att fylla på med stearin. Man kan använda kakformar eller annat också.

Ute i köket passar Mirja en mindre gryta med stearin. Hon smälter gamla ljusstumpar och fiskar allt eftersom upp ljusvekarna. Grytan där doppandet sker måste fyllas på då och då.

– Bra att kunna tillvarata det som annars skulle kastas och få nya ljus i stället, säger Mirja.

– Sista doppet gör man i ljusmassa och det blir ofta väldigt bra. Det kan man färga med olika pigment också. Vi ska testa med rött i dag får vi se.

Konstfullt. En ljuskrona i stearin. Anna-Karin Stéen har skapat en rundel av hönsnät som ska doppas i stearingrytan.
Knåp. Veken ska fästas ordentligt vid pinnen. Annsofi Berglund förbereder sig inför ljusstöpningen.
Knepigt . Att fästa muttrarna som tyngder vid vekarna samt att få pinnarna att sitta är en konst. Kerstin Larsson, Gustaf Nordqvist, Lotta Eriksson och Anna-Karin Steén jobbar runt bordet.

Mer läsning

Annons