Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Man måste gå vidareutan att gräva ner sig”

Den lugna rösten sprider sig i etern. Arne Rubin har hälsat närradiolyssnarna välkomna nu som så många andra morgnar. Sändningarna i studion är ett av många järn i kyrkoherden har i elden.

Annons
Eldsjäl. Närradiosändningarna är ett sätt att koppla av för Arne Rubin, en kyrkoherde med många järn i elden. Han närmar sig pensionsåldern men har svårt att tänka sig en tillvaro utan sin församling. BILD: BIRGITTA SKOGLUND

Bara några minuter efter att närradioprogrammet startat ringer det i studiotelefonen. Det är ett önskeprogram och Arne Rubin gör vad han kan för att tillfredsställa lyssnarna.

– Jag fick en förfrågan för fem år sedan om jag ville sända. Varje vardagmorgon, så lång det är möjligt, är jag här. Ska närradion funka är det viktigt med kontinuitet. Många har valt att vakna till programmet, det är kul.

Någon större planering behövs inte. Arne är rutinerad bakom spakarna. Han svarar i telefonen, slänger snabbt ner några anteckningar, letar sedan på spotify och Youtube efter önskningarna och lägger ut låtarna i etern. Mellansnacket går av sig självt. Nyheter hämtat från morgontidningar varvas med roliga historier och receptgissartävling. Telefonen ringer och nya låtar ska sökas.

– Mitt mål är att göra reklam för kyrkan. Men sändningarna har blivit en vana också. Det är avkopplande och skönt att sitta här ensam i studion.

Han gör det på sin fritid. Men det där med ledighet och arbete är svävande. Han har svårt att betrakta sitt kyrkoherdeuppdrag som enbart ett jobb. Engagemanget i kyrkan är stort liksom i bygden och dess invånare.

Beslutet att utbilda sig till präst fattades efter 16 år som sjöman. Besöken i många olika sjömanskyrkor hade gjort intryck.

– Under tiden på sjön utbildade jag mig till kock, nu ville jag gå vidare.

Efter en tid som assistent i sjömanskyrkan i Hamburg beslutade han sig för att läsa till präst.

– Kontakten med kyrkan har jag haft sedan barn. Min mor var aktiv frälsningssoldat. Jag har alltid haft en grundtro.

Genom prästyrket har övertygelsen fördjupats, men också satts på prov. Funderingar kring meningen med livet har passerat.

Arne sköter mellansnacket i närradion och berättar sedan vidare om sig själv, när lyssnarna hör sina önskelåtar. Rutinartat sköter han spakarna.

– Jag vill försöka förändra, få ett bra samhälle för människor. Kyrkan kan fortfarande göra mycket.

Med sin tro blir den kyrkliga församlingen en bra plattform. Arne tycker sig kunna skönja vad som komma skall, han jobbar långsiktigt och driver frågor för att ibland nå målet.

– Får jag en idé pratar om saken ofta med personer omkring mig. När andra tror på vad jag säger kan idén kanske genomföras. När det bär blir det också ett kvitto på att det höll. Allt gör inte det.

Han har alltid församlingens goda för ögonen, men för den skull kan saker gå galet.

– Då gäller det att inte se bakåt, men gärna titta i backspegeln och ta lärdom. Man måste gå vidare utan att gräva ner sig.

Projekten Arne drivit igenom är många, uppdragen likaså. Han är politiskt aktiv i Kristdemokraterna och en viktig del i Närradioföreningen för att nämna något. Orken verkar aldrig ta slut.

– Här i studion kan jag ladda om. Och så sover jag gott åtta timmar varje natt.

I princip på kommando kan han också varva göromålen med en tupplur. Största hemligheten är nog ändå att Arne tror på vad han gör och har roligt.

Men pensioneringen närmar sig, även om det känns overkligt. Arne upplever att han inte riktigt har kommit dit i tanken än.

– Frågan är om jag är beredd att släppa taget och vad jag ska göra på dagarna då?

Önskan är att någon bra kraft söker kyrkoherdetjänsten och Arne får finnas med ännu ett tag i bakgrunden som ett stöd.

– I någon form kommer jag att jobba vidare. Jag kan inte lämna församlingen vind för våg.

Känslan för orten har vuxit sig stark och avsikten är att bo kvar i Hällefors.

Sista låten tonar ut och Arne tackar närradiolyssnarna. Mobiltelefonen har redan ringt och manat på för nästa uppdrag. Arne släcker i studion och ilar iväg. Men i morgon är han tillbaka igen, vid mixerbordet och mikrofonen.

Fakta

Namn: Arne Rubin.

Bostad: Villa i Kronhagen.

Ålder: 65 år i december.

Familj: Hustrun Nadia, sex barn, tre barnbarn.

Utbildad: Kock och präst.

Jobbar som: Kyrkoherde inom Hällefors-Hjulsjö församling.

Det visste du inte om Arne: Han kan fortfarande för sitt inre känna den dåliga lukten från barnhemmen i Rumänien och mår illa av minnen från minröjning i Somalia.

Arne Rubin om...

.. Hällefors som bostadsort?

– Här trivs jag. Här finns närheten till människorna, man lär känna folk ganska fort och har man glömt plånboken hemma går det bra att handla i affären ändå.

... politik?

– Tycker jag egentligen inte om och vi diskuterar aldrig politik hemma. Men då beslutsfattare inte sköter sig vill jag kunna göra min röst hörd.

... kultur?

– Jag vill se kulturbegreppet i ett vidare perspektiv. För mig är fotboll kultur och även kyrkan plus fruktansvärt många andra saker.

... vänskap?

– Har stor betydelse. Även om man träffas vart fjärde år tar man vid där man slutade senast, utan att behöva repetera en massa – det känns härligt.

... att åldras?

– Jag har inte funderat så mycket på det och känner inte av något åldrande direkt. Visst jag orkar inte lika mycket längre, som förr, men har inga större krämpor. Någon oro känner jag inte utan tror det blir roligt att bli äldre.

Mer läsning

Annons