Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor väcker Remys nyfikenhet

Nyfikenheten är en drivkraft och leder gärna till impulsiva handlingar. Remy Olsson tvekar inte att svänga av livets huvudled för att upptäcka något nytt.

Annons
Värnar hembygden. Prylar är inget för Remy, ändå har han bodarna hemma fulla me grejer. Här är det berättelserna, kopplingen till historien som intresserar.

Hällefors. Lugnet genomsyrar rummet när Remy Olsson slår sig ner i soffan och avslappnat börjar prata om ditt och datt. För honom är det ingen konst att snabbt få igång ett samtal. I hans värld är samtalet grundläggande i mötet med människor och det är människorna som fascinerar.

- Ofta upptäcker man kopplingar till sin egen tillvaro, gemensamma bekanta, släktingar eller liknande. Allt hänger ju ihop och världen är ofta väldigt liten.

Sedan flera år tillbaka är Remy engagerad i Hällefors hembygdsförening och på frågan om han kan kallas eldsjäl rycker han lite på axlarna och skakar tveksamt på huvudet.

- Det beror på. Inget gör sig självt och får jag en idé försöker jag genomdriva den. Men jag jobbar också för att få andra att bli mer aktiva.

Föreningslivet har det tufft i dagens samhälle där individualismen har stark genomslagskraft. Remy rynkar pannan och känner sig tveksam inför utvecklingen.

- Synd, folk förstår inte vad de går miste om.

Värmländskan avslöjar var vaggan stått och kärleken till barndomsorten visar sig i det stora intresset i Arvikakeramik. Uppväxten i arbetarhemmet i Arvika, som mellanbarn med de två systrarna, var språngbrädan ut i det egna arbetslivet. Remy började redan under skoltiden som springpojke i ortens speceributik och efter avslutad åttaårig folkskola har jobben avlöst varandra.

- På den tiden behövde man inte utbilda sig. Det var bara att gå in på arbetsplatserna och höra sig för.

Framför allt har han jobbat inom industrin, men någon rädsla att prova olika saker har aldrig funnits. Snarare har nyfikenheten varit en drivande kraft.

- Det är ett måste om man ska lära sig något. Jag slutar aldrig vara nyfiken.

Familjen hade flyttat till Karlstad och det var där Remy träffade Eva-Britt som blev hans hustru. Hon hade rötterna i Hällefors och i slutet av 60-talet sökte sig paret hit där bopålarna slogs ner.

- Jag hade blivit utan jobb, men i Hällefors fanns hur mycket som helst.

En möjlighet att kombinera yrkeslivet med ett livligt fritidsintresse öppnade sig när bowlinghallen i Hällefors i slutet av 70-talet stod utan föreståndare. Remy tvekade inte, tog tjänstledigt från dåvarande SKF och testade.

- I fem år höll jag och frugan på. Sedan satte ett diskbråck stopp. Men det var fantastiskt roligt och en bra period i livet. Så mycket folk man träffade! I alla åldrar.

Bowlingintresset har han dock kvar och spelar fortfarande. Tävlingarna är en sporre och lagandan skapar trivsel i livet.

- Innerst inne är jag en dålig förlorare. Går det dåligt blir jag heligt förbannad, på mig själv. Efteråt analyserar jag matchen och dagen därpå står jag i hallen och försöker rätta till.

Pensionärslivet är sedan flera år ett faktum och en annan lunk har infunnit sig. Nu kan impulsiviteten få mer fritt spelrum. Ingivelserna om att ge sig iväg någonstans dyker då och då upp och hustrun är med på noterna.

- Hon brukar släppa vad hon har för händer, om det går, och så åker vi. Ser jag sedan en skylt efter vägen kan nyfikenheten ta överhanden. Lika bra att svänga av och få svar direkt.

För några år sedan var det nästan omöjligt att passera en loppisskylt. Nu har Remy ett eget loppis hemma.

- När svärmor lämnade jordelivet för några år sedan hade vi ett helt hem att ta hand om. Bra är ju om saker kan komma till nytta.

Det ena har gett det andra. Även om de egna loppisbesöken undviks i dag, för att inte öka på antalet kartonger i källare och förråd, gillar Remy gamla prylar. Här finns kopplingarna till det som en gång var.

- För att kunna komma framåt måste vi känna till vår historia. Vi får mer förståelse för nuet om vi vet hur det en gång var. Perspektiven vidgas.

För Remy är det självklart att bevara erfarenheter, historiska ting och miljöer.

- Många kommer till den punkten då de börjar söka sina rötter. Vi kommer inte undan det förflutna. Någonstans ligger det och gnager i bakhuvudet.

Trådarna bakåt i tiden känns viktiga, de som ska fortsätta in i framtiden med kommande generationer. Engagemanget i Hembygdsföreningen känns därför naturlig. Landets alla hembygdsföreningar har en tung uppgift att bära konstaterar Remy, men få vill engagera sig.

- Alla föreningar lever en tynande tillvaro. Folk säger sig inte ha tid, men det är klart de har.

Vanligt är också kraven på ersättning.

- På frågan vad man får brukar jag svara ¿ gemenskap och möjligheten att bidra plus ny kunskap. Det är värdefullt.

Massor. Prylar är egentligen inget som Remy Olsson vurmar för, snarare tvärtom. Med grejer från förr blir resonemanget ett annat. De har en historia att berätta.

Remy om...

...politik?– Jag är aktiv vid köksbordet, men inget mer.

...storstaden?– Nej! Där trivs jag inte.

...pengar?– Borde omfördelas. De hamnar oftast på fel ställen.

...miljöfrågor– Diskussioner är bra, men den stora frågan är hur vi fördelar resurserna och hur beslutsordningen fungerar.

...religion?– Nej! Synd att det finns. Religioner har orsakat så många krig.

...prylsamhället?– Bryr jag mig egentligen inte om, men nog har det gått lite för långt.

...åldrandet?– Jag är inte gammal, bara lite äldre. Åldern är bara siffror på ett papper. Ingen är äldre än den känner sig och inte känner jag mig som 70...

Fakta

Namn: Remy Olsson.

Ålder: 70 år.

Familj: Hustrun Eva-Britt, en son och dotter, tre barnbarn.

Bostad: Villa i Hällefors.

Detta visste

du inte om Remy:

– Jag har aldrig ätit en pizza i hela mitt liv och kommer aldrig att göra det heller.

Mer läsning

Annons