Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mest gubbar som hänger på fiket

Stämningen kring bordet är hög, tonen hjärtlig även om den ibland låter rå. Fiket mitt på torget är en mötesplats sedan mycket länge.

Annons
Mötesplats. Spontant men ändå ganska bestämt. Varje vardag vid elva-tiden droppar folk, oftast karlar, in på Guldkringlan för att umgås och byta några ord. Den här gången är Bengt Östlund, Torvald Axén, Sven-Erik Johansson, Torvald Gunnarsson, Per Scherman och Hans-Otto Pohlmann samlade kring bordet.

I den här gruppen är det framför allt karlar som träffas. Några bestämda tider eller dagar finns egentligen inte. Inte heller vilka som ska delta. Det är bara att dyka upp. Stolar dras till bordet och en trivsam trängsel infinner sig.

Det är framför allt äldre herrar som samlas, även om någon av deras fruar kan hänga med ibland.

– Varje vardag. Alltid är det någon av oss här. Folk börjar droppa in runt elvatiden, säger Per Scherman och fortsätter:

– Torget har alltid varit en samlingsplats, liksom fiket. Innan mobiltelefonens tid träffades vi här på Guldkringlan för att berätta och få koll på läget. Många av oss var företagare, men även andra har varit med.

Samtalet böljar fram och tillbaka i lokalen där allt mellan himmel och jord avhandlas. Anekdoter, historiska betraktelser, dagsaktuella händelser varvas med skämt och roliga historier. Det ena ger snart det andra, allt medan kaffet avnjuts.

Politik i ordets rätta bemärkelse brukar inte diskuteras, men förändringar som skett eller är på gång i byn blir föremål för reflektioner och åsikter. Känslan för bygden och att värna om den är stark.

– Är det någon som vill ha mer kaffe, säger Hans-Otto Pohlmann plötsligt och reser sig, hämtar kannan och förser de som sträcker fram sina koppar med mer.

En stund senare är det Per Mill vid ett annat bord som påkallar uppmärksamheten med att bjuda runt med kannan i rummet, där kända ansikten sitter. Under tiden fortsätter Per Scherman berätta om husets historia och olika händelser i trakten.

– Vi friskar upp minnena hos varandra, kommenterar Torvald Axén med en blinkning.

Att just Guldkringlan blivit denna mötesplats har ingen någon riktig förklaring till, men här finns den rätta atmosfären. Miljön i gammaldags stil bidrar till känslan, tycker karlarna. Traditioner från förr och vanor styr givetvis.

– Visst betyder en plats som denna mycket för oss och för bygemenskapen. Det märks vid tillfällen då fiket är tillfälligt stängt. Vi blir som vilsna, irrar omkring och vet inte vart vi ska ta vägen, säger Per Scherman och skrattar gott.

Bjuder runt. Vid ett annat bord sitter makarna Bengt och Maj-Britt Boström och får påtåren serverad av Per Mill. Alla är de stamgäster som ingår i gruppgemenskapen.
Historiens vingslag. Vad som gör Guldkringlan till en mötesplats är svårt att förklara men Per Scherman tror atmosfären skapats för mycket länge sedan och har därefter kunnat bevaras.

Huset är från 1600-talet

Husets historia är långt längre än konditoriet. Timret till stommen lär ha förts till torget redan på 1600-talet.

Huset, där Guldkringlan är inrymt, var bland de första som byggdes på torget enligt Per Scherman, pensionerad byggnadsarbetare med stort intresse för den historiska bebyggelsen i Grythyttan.

– Då, troligen i slutet av 1600-talet, var det ett envåningshus. En avbildning från 1796 visar att huset fortfarande hade bara en våning. I slutet av 1800-talet har den andra våningen tillkommit.

Följt tidernas växlingar

Det är ett timmerhus som följt tidernas växlingar. Konditoriet och fiket etablerades av Edvin och Jenny Gustavsson 1928. Edvin kom från Arboga och Jenny från Filipstad. När paret vid ett tillfälle passerade Grythyttans torg blev Edvin överförtjust. Efter några år flyttade makarna hit och startade rörelsen.

Tog över rörelsen

Sonen Rolf Gustavsson var från början med i företaget och tog senare över rörelsen tillsammans med sin hustru Märta.

– Rolf berättade ofta om hur hans far Edvin uttryckt sin förtjusning över Grythyttan, den där söndagen då de passerade. Här vill jag bo, lär han ha sagt, berättar Märta.

Köpte huset

Rolf och Märta Gustavsson köpte så småningom huset som då ägdes av Hanna Saxin. Därefter har huset haft olika ägare och fiket drivits av en rad personer.

I dag ägs huset av Jan Heydorn och fiket arrenderas och drivs av det holländska paret Joke och Henk van Bentum.

Mer läsning

Annons