Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ovärderliga band har knutits

Allt började med en brev-växling. Nu över två decennier senare har hjälpsändningarna till Estland blivit många. Engagemanget djupt.

Annons
Sparat breven. Genom brevväxlingen med Hilja Suomalainen i Estland har Anna-Liisa Palosaari fått en unik inblick i människornas vardagsliv. Insikter som sporrat till ett hjälparbete ända sedan början av 1990-talet.

 En annons i en veckotidning blev en dörröppnare. Anna-Liisa Palosaari började skriva till Hilja Suomalainen i Tartu och sedan dess har breven blivit många.

– Hilja gick bort i december förra året. Det kändes tomt när vi kom till Estland nu i maj, säger Anna-Liisa och skakar på huvudet.

För kontakten blev innerlig. Breven började de skriva några år innan självständigheten och 1991 gjorde Anna-Liisa sitt första besök.

– Hilja hade berättat hur bra de hade det, men nu såg jag med egna ögon hur det verkligen var. Jag fick en chock.

Det blev startskottet för ett mångårigt insamlings- och hjälparbete. Till en början i liten skala med egen släpkärra, nu i samarbete med en transportfirma och hjälporganisationer.

– Utan alla runt omkring, inte minst alla givare, hade det här aldrig fungerat. Vårt tack till dem kan inte bli stort nog.

Men det är Anna-Liisa som är den drivande motorn.

– I början åkte vi runt till olika familjer. Vi har hela tiden varit noga med att sakerna ska komma i rätta händer. Känns bäst att kunna lämna över till familjerna direkt. Efter några år fick vi kontakt med organisationen Estlands Barnskyddsförening, en motsvarighet till Rädda Barnen. Nu har vi tillgång till en samlingslokal dit familjerna kommer.

Genom Barnskyddsföreningen får Anna-Liisa kontakterna. Över tid är det åtskilliga familjer som fått hjälp. Anna-Liisa har listor över vad de behöver, antecknar, packar ner och bockar av. I källaren staplas kartongerna tills det är dags att ge sig av. Senaste resan är som sagt bara några veckor bort.

– 54 kartonger och tre säckar med grejer. Visst känns det fantastiskt att kunna hjälpa.

Tacksamheten i Tartu är stor. Anna-Liisa visar tackbreven, nu satta bakom glas och ram. De fick hon och mannen Raimo Hakula vid senaste resan. Hon berättar om konserten som ordnades till deras ära.

– Barnen sjöng och dansade. Oj, det var fantastiskt. Kändes i hjärtat.

Även om Estland är ett mer välmående land i dag är hjälpbehoven stora.

– I städerna har folk i allmänhet det säkert bra, men åk ut på landsbygden. Problemen är gigantiska.

Anna-Liisa har fått lyssna till många livsöden, sett trasiga människor. Hon har fått inblick i människors vardag som gett insikt om livets orättvisor.

Kontakter för livet har knutits.

– Det här skulle vara den sista resan, men jag vet inte. Det känns svårt. Redan in-nan jag lämnade Estland den här gången hade jag en skrivit ner en lista på vad som behövs ...

Anna-Liisa kan inte låta bli, i tanken har hon redan börjat planera. Vart det leder återstår att se.

Genom givmilda människor har hjälparbetet gjorts  möjligt. Raimo Hakula och Anna-Liisa Palosaari är tacksamma.
En konsert hölls till Anna-Liisa och Raimos ära vid det senaste besöket i Tartu. Barn sjöng och dansade.
Mängder med kartonger packade med kläder, hygienartiklar, leksaker och annat har transporterats till Estland. Här packas den senaste transporten.
Många familjer har fått hjälp genom åren.

Mer läsning

Annons