Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röda Korset harcafé för anhöriga

Ensam men ändå inte. Att vårda en nära anhörig kan kännas självklart, men är också tungt.
På Röda Korsets Anhörigcafé finns chans att få tala om sin situation.

Annons
Att träffas under enkla former lyfter hela vardagen. Solveig Altonen och Marianne Andersson besöker gärna Röda Korsets Anhörigcafé. Här serveras de kaffe av Ulla Lewau.

– Får det lov att vara lite mer kaffe? undrar Ulla Lewau och håller upp kaffekannan.

Hon är en av flera i Röda Korset som är med och gör Anhörigcaféet möjligt. En gång i månaden öppnas dörren i Vita villan för personer som vårdar, hjälper eller stöttar en närstående i sitt eget hem eller i särskilt boende. En uppgift som kan vara tuff.

– Många upplever säkert att de inte har något val. Men att aldrig vara fri kan kännas tungt, säger Gerd Engkvist.

Inte lätt att be om hjälp

Smygande kommer bördorna, en efter en. Helt plötsligt har en märklig situation av livegenskap infunnit sig.

– De flesta är vana att klara sig själva och kan också känna en form av plikt att ta hand om sin äkta hälft, säger Ann-Britt Hermansson.

– Tills man går på knäna, inflikar Aily Kvarnström.

Att be om hjälp är inte alltid enkelt. Även där handlar det om att ta sig över trösklar.

– Man måste lära sig att ta emot hjälp, innan man säckar ihop. Det är viktigt att anhöriga tänker på sig själva också, säger Ann-Britt.

God stämning

Anhöriga måste ges möjligheten att släppa ansvaret mellan varven. För att orka. För att själv kunna leva. Anhörigcafét i all enkelhet blir ett andningshål.

Samtalet böljar vidare kring kaffebordet. Stämningen är god och skratten finns där.

– Möten mellan människor är alltid viktigt och här blir vi som en familj. Man kan prata om allt, säger Ulla.

Vill se fler

– Jag tror behovet av den här typen av mötesplatser är stor, men det är svårt att nå ensamma. Vi önskar att fler kom till våra träffar, säger Ann-Britt.

Mer läsning

Annons