Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trotjänaren lämnar labbet

Inte trodde Roger Gullberg som 13-åring att han skulle stanna på samma arbetsplats till pension. Men så blev det.

Annons
Cirkeln sluten. Han började att sopa golven som 13-åring. Nu sköter andra den sysslan, men i labbet är Roger Gullberg kvar. Efter 50 år på samma arbetsplats ställer han bildligt undan kvasten för gott.

Tiden har en benägenhet att flyga fram. Många upplever med stigande ålder att tiden dessutom ökar takten.

– Visst är det så. Jag minns så väl en 67-åring som gick i pension när jag var 17. Han sa: Nu har du bara 50 år till pension, säger Roger.

Då kändes det absurt, men vid den punkten står han nu. Nästa år blir Roger folkpensionär. Då har han jobbat på industrin i Hällefors sedan 1963, det som i dag är Ovako. Han började som springpojke i laboratoriet, där han förutom att springa ärenden fick sopa golven. I labbet har han sedan blivit kvar.

– Nu är det otänkbart att någon börjar så ung. Det kallar vi i dag barnarbete, säger Roger med ett leende.

Samhället har helt bytt skepnad. Strukturer, regler och uppfattningar har förändrats. I mångt och mycket till det bättre, men Roger ser också en mindre trevlig utveckling.

– Här jobbade förr 2 000 människor, det var liv och rörelse. Truckar sågs ständigt på området. När skiftet var slut på eftermiddagen var det som ett lämmeltåg med cyklar och bilar över samhället.

Nu är det runt 500 anställda på företaget, kontrasten är tydlig. Ett helt annat lugn råder på industriområdet. När Roger cyklar hem på eftermiddagen är han oftast själv.

Roger blickar tillbaka. Att stålverket såldes till kineserna som kom och monterade ner det i början av 90-talet är bara att beklaga.

– Där försvann hjärtat i verksamheten, som också drog med sig mycket mer.

Personalminskningar har varit oundvikliga.

– Skillnaden här är stor, liksom i hela samhället. Folk flyttar, framför allt ungdomar. Visst är det synd.

Men industrin

utgör även i dag ortens största arbetsgivare.

– Och är fortfarande navet. Även om pulsen är en helt annan.

Roger har aldrig själv behövt oroa sig för arbetslöshet. Han har tryggt kunnat jobba kvar. Visst har tanken på att byta jobb funnits då och då, men så har tiden rullat på.

– Jag har trivts, med både uppgifter och arbetskamrater. Man kan ju knappast kalla mig hoppjerka.

Roger skrattar. Den som bytte jobb ofta förr kallades så. Det motsatta var trotjänare, ett begrepp som förmodligen är på väg ut. Få är de som stannar hela livet på en och samma arbetsplats.

Men även en trotjänare

sätter punkt och det gör Roger kommande sommar.

– Jag ser ljuset i tunneln. Jo, det ska bli skönt. Jag har gjort mitt och ungdomen får ta vid.

Han ser fram emot att få titulera sig pensionär. Fokus sätts på barn och barnbarn, hus och hem.

– Kanske jag plockar upp bowlingen, vem vet.

Några problem med sysselsättning eller att få tiden att gå känner han inte.

Trotjänare. Ett halvt sekel har passerat och Roger Gullberg han kvar på samma laboratorium. Han är motsatsen till vad som förr kallades hoppjerka.

Hoppjerka eller trotjänare

Hoppjerka är ett ord som härrör från slutet av 1940- och början av 1950-talet.

En kampanj drevs av LO, TCO, Svenska arbetsgivarföreningen samt staten. Syftet var att uppmuntra anställda att inte bli hoppjerkor, det vill säga byta jobb ofta. Ett argument var att man då inte lärde sig något yrke ordentligt. Detta i sin tur skulle kunna öka olyckorna, om anställda inte kunde hantera maskinerna.

Vid den här tiden fanns gott om jobb och rörligheten på arbetsmarknaden var stor.

Att vara hoppjerka sågs som något negativt. Åtminstone ville de som drev kampanjen att den inställningen skulle råda. En hoppjerka skulle enligt kampanjen få svårt att få jobb i framtiden.

Motpolen var trotjänaren. Att knyta en anställd fastare till arbetsplatsen sågs också som en investering. Onödiga upplärningskostnader kunde undvikas.

Trotjänaren premierades genom bland annat guldklockan som den anställde fick efter 25 års trogen tjänst.

25

I dag belönar företagen ofta sina trotjänare efter 25 år, men inte alltid med en guldklocka.

Mer läsning

Annons