Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klivet tillbaka efter skadan

En ensam tjej stegar envist fram och tillbaka över Alléhallens golv, långt borta från strålkastarljus och publikjubel. Friidrottstalangen Ellen Sääw tampas med skada efter skada – men tänker inte ge sig. Det är EM som gäller.

Annons
Mot högre höjder. Ellen Sääw tävlar för Falu IK, men hon är tillbaka i Hallsberg där Stocksäters IF lade grunden till hennes karriär. Numera tränas hon av pappa Dan Karlsson. Bild: Petter Koubek

Det snör samman lite i bröstet. På håll ser hon så liten och ensam ut. Hennes karriär som häcklöperska har varit kantad av många motgångar. Nu dras hon med en skada igen, en muskelbristning i låret.

– Jag får inte springa fort, och inte hoppa. Men det finns inga ursäkter för att inte träna, säger Ellen när hon avbryter rehabövningarna och kommer till mötes.

På nära håll förvandlas bilden. Ellens ögon glimmar av energi och beslutsamhet. Här finns inte utrymme för ”tycka synd om”.

– Jag har ju pappa – min allt-i-allo. Pappa har tränat mig i nästan två år nu, och det funkar väldigt bra. Honom har jag förtroende för, han är helt enkelt fantastisk, säger Ellen.

Pappa Dan Karlsson ser glad och lite generad ut när han kommer in i hallen. Själv känner han sig otillräcklig just nu, trots att han funderar nästan dygnet runt på kloka övningar som kan hjälpa Ellen att bli hel igen.

– Alternativträning är skittråkig, muttrar hon.

Det handlar om olika gångövningar, vattenlöpning, skivstångsträning och så kallad expander-träning med elastiska band och medicinboll – plus mental träning.

Ellen har funderat på att delta i någon yoga-grupp för att muntra upp sig. Men det går inte, hon är alltför utpräglad tävlingsmänniska för det.

– Jag är ganska stel, och då blir jag ilsken när jag inte är bäst, säger hon och skrattar.

Ellen tänker bli bäst. På sin riktiga arena.

Bakom sig har hon fyra guld i ungdoms-SM och brons på 60 meter häck från inomhus-SM 2008. När Ellen började friidrottsgymnasiet i Falun var förväntningarna höga. Men så hände något som förändrade allt.

– Jag förlorade mamma, jag gick i tvåan då. Ett tag svajade hela tillvaron...

Ellen tog sig fram till studenten och hade tänkt stanna i Falun. Hon tävlar för Falu IK, precis som systrarna Kallur. Men sorgen och skadorna fick henne att tappa motivationen.

En flytt hem till Hallsberg där pappa Danne tog över träningen gav henne livslusten åter. Studier och nya vänner på Örebro universitet gjorde sitt till. Och förra vintern återkom Ellen med besked:

– Jag vann SM-guld inomhus 2010. Det var något jag hade drömt om sedan jag var liten.

Hon sänkte sitt personliga rekord på 60 meter häck till 8,48, och tog på allvar upp jakten på Susanna Kallurs världsrekord på 7,68. SM-guldet gav dessutom Ellen ett landslagsuppdrag på en femlagsmatch i Glasgow.

– Det var första gången som jag representerade Sverige som senior. Jag fick springa mot Lolo Jones och andra världsmästarinnor som jag bara hade sett på tv innan.

Efter det slog en stressfraktur ut i full blom i Ellens ben. Trots det lyckades hon knipa silver på junior-SM när sommaren kom, och en femteplats på senior-SM.

– Fast jag bara kom femma på SM fick jag mycket uppmärksamhet. Det kändes fint.

Stöd och värme bär långt. Genom tunga träningsmånader och förhoppningsvis fram till sommarens Junior-EM. Hallsberg får önska ”sin” Ellen ett Gott nytt år och lycka till.

En envis kamp. År 2010 inleddes strålande av häcklöperskan Ellen Sääw med SM-guld och landslagsuppdrag. Nu är hon skadad igen men jobbar på med alternativ träning hemma i Hallsberg. Bild: Petter Koubek

Mer läsning

Annons