Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kursdeltagare lär sig byggnadsvård från grunden

Bevara, ta fram, bedöma sanningshalt och trovärdighet, plocka isär och bygga upp igen. Deltagarna på byggnadsvårdslägret utanför Viby har mycket att stå i.

Annons
Arkivarien Gabor Pasztor berättar om bevarandet av gamla tapeter innan kursdeltagarna sätter igång med arbetet i det ”blå rummet”. Tapeten från 20-talet ska sparas för att visa prästgårdens utseende från den tid då den senast var bebodd.

Den ursprungliga huvudbyggnaden på Lundby prästgård utanför Viby har en historia att berätta. Eller, flera lager faktiskt. Tretton amatörer och ett gäng proffs har i veckan arbetat med att restaurera byggnaden som stått tom sedan 1929.

–Det är en fördel att ingen varit där och renoverat, då finns materialen orörda och man slipper ta bort så mycket, säger Håkan Bagger, länsombudsman för byggnadsvårdsföreningen.

Prästgården är från 1790-talet och ju fler lager tapeter och puts deltagarna varsamt skalar bort, desto äldre spår av människorna som byggt och bott i huset finner man. På en vägg på övervåningen finns årtalet 1794 målat, men Håkan är skeptisk till att det stämmer. Det är en av uppgifterna när man arbetar med byggnadsvård, att kunna se vad som är för bra för att vara sant och vad som faktiskt stämmer.

På nedervåningen, i ”blå rummet” är det dok inga tveksamheter om att den tapet som gett rummet sitt namn är från 1920-talet. Den ska till skillnad från en del av tapeterna i resterande rum inte rivas, utan bevaras son den är.

–Vi strävar inte efter att alla rum ska se ut att vara från samma tid, utan väljer att visa husets olika tider i olika rum, säger Kjell Möller, även han länsombudsman för byggnadsvårdsföreningen.

Dagens första lektion handlar just om bevarandet av den blå tapeten. Konservatorn Gabor Pasztor berättar hur man går tillväga.

–Vi ville bevara tapeten som den är, även om den är sliten. Det är ett sätt att visa vad tidens tand gjort med rummet, säger Benjamnin Lundqvist, präst i Viby församling som är ägare av prästgården.

Benjamin berättar att det finns ett flertal planer för byggnaden som beräknas vara klar vid lägrets slut den 19 augusti. Ett bed and breakfast, ett retreat eller ett pilgrimshärbärge är några av idéerna. Klart är i alla fall att byggnaden ska bli tillgänglig för allmänheten.

– Det här är en av de äldsta byggnaderna i socknen och ett fantastiskt dokument över hur det såg ut förr. Det tycker jag är viktigt att visa upp, säger Benjamin.

Byggnadens historiska värde har gjort att Viby församling fått nästan hela renoveringen betald av länsstyrelsen. Arbetet med att återställa prästgården har gått enligt planerna och kursdeltagarna har fått lära sig mycket på kort tid. Ingen av dem arbetar med byggnadsvård som yrke, utan lär sig från grunden.

Susanna Herlitz från Uppsala har aldrig renoverat något i sitt liv, men såg annonsen om lägret hos svärföräldrarna som bor i Viby.

–Nu har jag fått mersmak och kan mycket väl tänka mig att flytta till ett gammalt hus i framtiden. Just nu bor jag i en lägenhet, men mina föräldrar har ett gammalt hus så jag får väl hjälpa till lite där så länge.

Mer läsning

Annons