Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Missen var att inte Pålsboda hann hem innan Hjortkvarn blev tomt”

Uppdaterad. Brandmännen kunde inget annat göra än att stå och se på hur den fastklämda hästen kämpade för sitt liv. Fråntagna stora stationsbilen med alla verktyg var de maktlösa.

Annons
Jimmy Olsson och hans familj är bestörta efter hästolyckan på gården och undrar varför brandkåren kom till platsen utan nödvändig utrustning.

Jimmy Olsson och hans familj mår fruktansvärt dåligt efter den traumatiska olyckan som slutade i total kaos i deras hästhage.

– Det är för jävligt. Vi sa när vi larmade att brandkåren måste ta med sig kraftiga verktyg. Sen stod de här utan någonting, säger Jimmy och skakar på huvudet.

Familjen driver en gård med nio hästar, både egna och inackorderade.

Där hästarna går på bete står en vattenvagn sedan åratal. Den har aldrig vållat bekymmer tidigare, säger Jimmy. Men på olycksmorgonen klev en häst inpå vagnen och fastnade med benet inkilat i draget.

– Brandmännen gjorde allt de kunde, men utan verktyg fanns inte en chans. När hästen inte kom loss blev hon tokig. Det var hemskt.

Saken blev inte bättre av att det tog en timma innan veterinär kom. Den första de ringde kunde inte rycka ut, den andra åkte fel och fick hämtas upp. Till sist fick hästen smärtlindring, men hennes liv stod inte att rädda.

Hästen familjen tvingades avliva var lovande i dressyr och värd cirka en halv miljon.

– Jag kommer att göra en anmälan till Nerikes brandkår och begära skadestånd, säger Jimmy.

– Jag grubblar fortfarande varje dag på det som hände, säger Jarmo, deltidsbrandman i Hjortkvarn.

Vid tiden för denna händelse hade Nerikes brandkår haft bråda dagar med flera stora skogsbränder. Just den här dagen beslutades att en grupp från Hjortkvarn skulle åka till Lindesberg och delta i eftersläckningen av skogsbranden där.

– Gruppen fick order om att ta vår stora släckbil upp till Linde. Jag vet inte varför. Man gör inte så, man tar inte livsnerven från bygden, säger Jarmo.

– Självklart behöver vi hjälpas åt, det är manskapet som blir trött. Men då skickar man småbilar med folk, som de gjorde vid skogsbranden i Tived till exempel.

Brandmännen som var kvar i Hjortkvarn den här dagen såg med oro stora bilen rulla bort från orten. Och med den all livsnödvändig utrustning som kan krävas vid en utryckning. Sen hände det som inte fick hända. En förtvivlad hästägare utanför Boo larmade på hjälp då ett 2-årigt sto hade trampat galet och fastnat i staget till en kärra.

– Vi åkte dit förstås. Men hur gör man när man står utan verktyg? Allt sket sig, från första till sista stund. Det var otroligt frustrerande att stå där och inte kunna utföra sitt arbete.

Jarmo berättar att de bad om assistans från Pålsboda. Då kom nästa chock, för även där var stora bilen utkallad till norra länsdelen och hade inte hunnit återvända.

– Hästen höll sig lugn först. Hade vi haft bilen med våra hydraulverktyg hade vi ju snart fått loss henne. Men sen blev hon mer och mer orolig. Till slut kastade hon sig handlöst och slet sönder hela benet. De fick avliva hästen sen, säger Jarmo lågt.

Efter händelsen har Jarmo skrivit till befälen. Han vill veta varför de stora bilarna plockades bort från Hjortkvarn och Pålsboda, och till på köpet samtidigt. Varför ska det finnas små stationer överhuvudtaget om vi berövas möjligheten att hjälpa? undrar Jarmo. Och hur hade det blivit om det varit en människa som legat fastklämd där vid kärran?

– Jag tycker inte vi har fått någon ordentlig förklaring. Det här är väl en pinsam historia för Nerikes brandkår.

Anders Larsson är vice brandchef på Nerikes brandkår. Han beklagar missen i kårens planering.

– Det som hände i Hjortkvarn är väldigt olyckligt, säger han.

Nerikes brandkår omfattas av 27 brandstationer. När en större händelse inträffar rullar ett skiftsystem igång där nästan alla stationerna hjälps åt, förklarar Anders Larsson.

– Skiftet juli-augusti bekämpade vi fyra skogsbränder i länet. Sen försvårades läget i Linde. Det kunde blivit som i Sala där, men vi drog upp styrkan och fick bukt med branden, säger han.

Situationen var mycket hektisk. Därför kom det sig att styrkor från både Hjortkvarn och Pålsboda skickades samtidigt till Linde den 7 augusti. Det är ingen ursäkt, men möjligen en förklaring, menar Larsson.

– Normalt är grannstationen kvar på hemmaplan, säger han.

Varför skickade ni stora släckbilen från båda orterna?

– Materialet krävdes i släckningsarbetet. Vi jobbar på det sättet. Missen var att inte Pålsboda hann hem innan Hjortkvarn blev tomt.

Hjortkvarn är en liten ort med förhållandevis få larm per år. Sannolikheten för att larmet skulle gå under dessa sköra timmar var mycket liten, menar Larsson. Men så blev det.

Anders Larsson menar att det finns stöd att få inom kåren om brandmännen behöver.

– Jag förstår att de blev frustrerade av att se hästen lida, säger han.

Om hästägaren gör en anmälan så är det länsstyrelsen som granskar om kåren har brustit i sin beredskap.

Brandstationen i Hjortkvarn

Mer läsning

Annons