Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Udda sockor rockas för olikheter

Det började med udda strumpor, och samtal om att olika är bra. Barnen gillade grejen och nu rockas både sockor, vantar och skor på Tallbackens förskola.

Annons

Solen strålar från en klarblå himmel, och några udda strumpor på ett snöre vajar i den svaga vinden. Några av barnen på Tallbackens förskola har redan satt sig i den stora trappan, medan andra fortfarande far runt och leker på gården.

Fröken Kristina Persson tar plats framför trappan med gitarren, och de sista barnen kommer springade för att vara med i sången.

– Nu sjunger vi så det hörs hela vägen bort till Lilla huset, säger hon och alla barnen ger direkt gensvar med ja-rop och händer i luften.

Det sjungs kompissånger med rörelser, och alla är med. Efter sångerna serveras frukt – ananas, druvor, äpple med fler. Det är som en liten fest, och det hela är ett aktivt deltagande i det som är en 10-årings hyllning till sin storasyster – Rocka sockorna.

– Det här initiativet passar så bra in i våra arbetsplaner, så vi nappade direkt, säger Kicki Öhnander som tillsammans med Kristina Persson är förskolelärare i Storgruppen på Tallbacken.

De har arbetat med temat olikheter i ungefär två veckor nu. De har pratat om hur alla ser ut, hur de pratar och hur gamla de är.

– Vi pratar olika språk, alla är olika långa och vissa har blåa ögon och andra har bruna, till exempel, för att bryta ner det till barnens nivå, förklarar Kristina Persson.

När det kom på tal att ha olika strumpor på sig reagerade barnen med visst tvivel.

– De är så ordningssamma, många av dem, så att ha olika färger på strumporna blev väldigt konstigt för dem, säger Kristina Persson.

Så fröknarna började ha på sig udda par till jobbet, och snart övergick tvivlet till spänning och nyfikenhet.

– Nu har nästan alla olika strumpor på sig, och många har börjar med olika skor och olika vantar. Här rockas lite allt möjligt, säger Kicki Öhnander.

Yasmin Johansson och Mio Kåberg är båda fem år gamla. De tycker det är bra att alla är olika.

– Om alla är likadana, och någon ropar på Yasmin så skulle ju alla komma och då blir det svårt att ropa på en kompis.

De tycker också att det är viktigt att förstå att man kan vara olika på olika sätt.

– Någon kanske sitter i rullstol eller så, säger Yasmin som ett exempel på att vara annorlunda.

Fröknarna ser strumporna som ett enkelt sätt att börja prata om olikheter och att vara annorlunda.

– Vi pratar mycket om att det positiva i det och barnen tycker det är roligt, säger Kicki Öhnander.

Mer läsning

Annons