Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag kan förstå dem som jobbar för 40 kronor i timmen"

– Jag är ledig i dag och lite trött, säger Hassan.
Han jobbar från nio på morgonen till elva på kvällen, sex dagar i veckan. För 2 000 kronor i månaden. Ingen vet hur många asylsökande som jobbar svart. Hassan är en av dem.

Annons
Selcuk Nar kom till Sverige 1998 från Turkiet efter att ha träffat en svensk tjej, nu arbetar han som kock, är delägare i en restaurang och har familj med tre barn.

Hassan, vi kan kalla honom så, knäpper upp skinnjackan där han sitter på sängen. Ögonen är trötta. Han har jobbat hårt senaste veckan. Och blir orolig när han förstår att den som ställer frågor om hans jobb är journalist.

– Skriv inte mitt namn. Eller var jag jobbar. Om du gör det får jag kanske inte behålla jobbet.

Asylsökande ska försörja sig själva om de kan. Kan man inte det står Migrationsverket för boendet och betalar dessutom ut en ersättning på cirka 2 000 kronor i månaden. Det ska räcka till mat och kläder. Med mera.

Vi träffar Hassan i samband med en ABF-kurs i svenska för asylsökande från bland annat Eritrea, Afghanistan, Iran och Irak. Kursen sker på ABF:s initiativ sedan SFI, Svenska för invandrare, togs bort för asylsökande vid årsskiftet.

– Vi vill bidra till att de här människorna har åtminstone någon form av meningsfull sysselsättning, säger kursledaren Annmari Lööf.

Det talas farsi, persiska och kurdiska och någon undrar om ”fosterpappa” betyder samma sak som ”gudfadern”. Alla skrattar när Annmari förklarar att ”gudfadern” snarare för tankarna till italiensk maffia. Runt bordet sitter bland annat en fotograf, en före detta försäljare på ett dataföretag, en journalist och en kock. Alla är tacksamma för kursen:

– Vi skulle gärna gå hit fem dagar i veckan. Att bara gå runt och tänka är jobbigt. Helst vill man ju jobba och göra nytta, inte bara gå runt och vänta på besked om man får stanna i Sverige eller inte, säger Rahim Shah, kock från Afghanistan.

Sedan 2010 har asylsökande rätt att arbeta från dag ett i Sverige, förutsatt att de medverkar till att styrka sin identitet. Det är arbetsgivaren som är skyldig att anmäla till Migrationsverket att man anställt en asylsökande.

– Men att hitta praktik eller jobb är svårt. Jag har sökt flera jobb som kock men inte fått något, säger Rahim.

Men rätten att arbeta gäller förstås bara om jobbet är ”vitt” och Hassan vet att både han och hans arbetsgivare tar en risk. Om Migrationsverket visste att Hassan drygade ut sin dagersättning på 2 000 kronor i månaden med att jobba svart för 2 000 kronor till, skulle de polisanmäla honom.

– Men jag tar ändå chansen. Får jag inte stanna i Sverige så vill jag arbeta så mycket jag kan under tiden. Jag behöver pengarna.

Hassan tycker att hans arbetsgivare

utnyttjar honom men känner att han inte har något val.

– Det här är bättre än ingenting alls. Och min arbetsgivare har lovat betala en advokat som kanske kan hjälpa mig att få stanna i Sverige, om jag jobbar så här i minst fyra månader.

Tror du på det?– Jag måste hoppas, det är mycket därför jag gör det här.

På Holmen i Örebro

står Omer Abdulkalk i sin bilverkstad och tar bort däcken på en bil. Han kom till Sverige från Irak 2002 och fick uppehållstillstånd fyra år senare.

– Jag förstår inte hur Migrationsverket kan säga att det här inte är särskilt vanligt. Jag vet många asylsökande som jobbar svart. Jag själv hade möjligheten att jobba med att köpa och sälja bilar innan jag fick besked om att jag fick stanna, säger Omer.

– Svartjobb är inte bra, men att klara sig på 2 000 kronor i månaden är inte lätt och det är bättre att jobba svart än att stjäla.

Nu är han arbetsgivare själv och säger alltid nej till att anställa någon svart.

– Ja, den risken vill jag inte ta.

Omer Abdulkalk stratade egen bilverkstad tre månader efter att han fick uppehållstillstånd i Sverige och är van vid att få frågan om han erbjuder svartjobb.-Men jag säger alltid nej, även om jag kan förstå att man som asylsökande hellre tjänar lite pengar än inga alls.
Butiksägaren Abdi Faarah har ingen förståelse för den som jobbar svart.
Omran Hashem driver både en bilfirma och en elektronikbutik.

71 kronor om dagen

Asylsökande som inte själva klarar sin försörjning får en dagersättning som ska räcka till allt utom boendekostnaden, det vill säga mat, kläder, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och fritidsaktiviteter.

En vuxen ensamstående får 71 kronor om dagen, det vill säga cirka 2 000 kronor i månaden. Par som delar hushåll får 61 kronor var per dag. För barn mellan 3 och 17 år får föräldrar mellan 37 och 50 kronor per dag.

Om en asylsökande inte anses ”medverka” i asylprocessen kan dagersättningen sänkas till 24 kronor om dagen, det vill säga cirka 700 kronor i månaden. Det ska räcka till mat.

Dagersättningen har inte höjts sedan 1994.

Mer läsning

Annons