Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jättelokan växer sig kraftigare för varje år

Jättelokan, som kan bli upp till tre meter hög, har inte bara ett biologiskt dåligt värde. Den kan dessutom skada människor genom dess växtsaft som, om den kommer i kontakt med huden, kan ge brännskador.

Annons
Emelie Särnholm och Lena Collin Damm från Karlskoga kommun använder röjsåg för att bekämpa ett område där jättelokan växt sig kraftig.

Nu i juli blommar jättelokan och på flera platser i Karlskoga brer den ut sig och tar över annan växtlighet. Berit Åkerberg har i flera år kontaktat kommunen för att uppmärksamma dem på problemet och pekat ut platser längs Noravägen och E18 som områden där växten växer sig starkare för varje år.

– Kommunen är skyldiga att ta hand om det här, så jag tycker det är jätteledsamt att de inte gör något, säger hon.

Gör vad de kan

Sif Eklund, stadsträdgårdsmästare, förklarar att kommunens ambition är att göra vad de kan för att hålla tillbaka jättelokan. Den här veckan har de haft personal ute, som med röjsågar fällt växterna på flera platser.

– Mer orkar och klarar vi inte av i år. Men vi funderar på att försöka göra en massiv insats, kanske kemisk, redan tidigt nästa år, säger Sif Eklund.

Enligt vad Sif Eklund erfar räcker det med dagsljus för att det ska ge brännskador om någon kommit i kontakt med växtsaften.

– För vår del handlar det om att skydda barnen, som kan lockas av och tycka det är spännande med den stora och höga blomman.

Samordna arbetet

På Jordbruksverkets hemsida skriver man om bekämpning av jättelokan och att det görs bäst i samverkan. ”Enstaka åtgärder utan plan och samordning är dömda att misslyckas. Bekämpningen måste pågå fortlöpande under flera år för att få bukt med jättelokan”, skriver man.

Enligt Jordbruksverket har kommunerna en viktig roll i att samordna arbetet tillsammans med drabbade markägare. Om frivilligheten inte fungerar finns en möjlighet för länsstyrelsen att fatta regionala beslut om bekämpning.

Det finns inga regler för hur en bekämpningsplan ska se ut eller hur det ska tas fram. Anledningen till att den ska finnas är att alla drabbade markägare inom ett spridningsområde ska omfattas av bekämpningsarbetet och de tvingande bestämmelser som länsstyrelsen fattar.

Jesper Pietsch, biolog på länsstyrelsen i Örebro, säger att man haft interna diskussioner kring arter som exempelvis jättelokan, men att man inte gjort något åt det.

– Det här är ett växande problem i hela Sverige. Många av dem är så konkurrenskraftiga att de tränger ut de inhemska arterna, säger han.

Längs Noravägen har kommunens personal jobbat sedan i onsdags för att med röjsåg kapa beståndet av jättelokan.

Skvätter i ansiktet

Klädda i regnkläder, stövlar och skyddsglasögon hade Lena Collin Damm och Emelie Särnholm en tuff uppgift i värmen. Men utrustade med var sin röjsåg såg de till att jättelokan jämnades med marken.

– Växtsaften skvätter i hela ansiktet, så det gäller att skölja av sig ofta, säger Lena Collin Damm.

– En kollega hade ett visir på sig härom dagen, men det immade bara igen, så det gick inte att använda.

I vanliga fall brukar de samla ihop blommorna för att bränna dem och på så sätt undvika ytterligare spridning. Men den här veckan har de bara kapat växten och låtit allt ligga kvar.

Mer läsning

Annons