Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Därför blev vulkanpizzan en världsnyhet 

När sociala medier bär upp sitt namn engageras till synes en hel värld. Som när en vulkanpizza får sitt utbrott i Piteå. Eller när en blåsvart, eller var den vit- och guldfärgad, klänning skapar sånt kaos på sociala medier att alla världens serverrum kokar över. 

Annons
Johan Arvidsson är webbredaktör och digital samordnare på NA.

Tycka vad man vill om sociala medier med Facebook, Snapchat, Twitter, Instagram och hela sociala familjen med släkt, vänner och ovänner. Alla delar i ett uppkopplat samhälle där mobilen för många blivit vår viktigaste egendom.

När ett samtal från fikarummet på jobbet eller på släktträffen engagerar folk i alla åldrar är det ofta ett presumtivt embryo till en digital snöboll som snabbt rullar upp sig till en snögubbe och bara fortsätter växa till ett isberg. Som ett digitalt regn med interaktioner som sprids över land och rike, över tid och rum.

För snart tio sedan reste jag runt i USA. Plåtade med gammal klassisk kamera och var i eld och lågor när jag väl kom hem och ville visa min familj hur tung industristad Baltimore var, hur stormen hade raserat grannens fyravåningshus och hur svettdropparna från NBA-spelare slog ner i mitt huvud likt vattenbomber.

Det tog mer än en månad efter att jag kommit hem till att lyckas få bilderna hemskickade och kunna synka en bildträff med min familj.

När Japan drabbades av tsunamin 2011 var jorden redan helt förändrad digitalt.

Det var bara fem år efter.

40 minuter före att första tv-team var på plats och började sända från katastrofen hade människorna själva startat sin rapportering på twitter, där katastrofen spreds digitalt som en löpeld. Både ur ett rent nyhetsperspektiv men även som ett signalhorn för fara.

Därför är det inte längre förvånande när en specialutformad pizza i Piteå får 12 000 likes över en natt på Facebook. Och dagen efter sågas av brittiska matexperter – för att givetvis hyllas kopiöst när amerikanerna vaknat hungriga när natt övergått till morgon. Digitalt ser vi numera allt det vi själva väljer att inte blunda för.

Sociala medier gör att vi, på gott och ont, kommer nära det som alltid varit oändligt långt borta. I vår egen horisont eller i den världsliga.

Nu ser vi plötsligt i stort sett i realtid hur grannen turistar i bortglömda stråk i Peru. Vi ser hur arbetskompisens son går från soffpotatis till fysmonster på kort tid och hur hans flickvän tatuerat en tveksam tribal trots pappans återkommande nej på Instagram.

Vi ser hur bortglömde klasskompisen från åttan tydligen kan vara så nöjd med upprepade selfies i sitt nyrenoverade kök – trots det i mitt tycke förfärliga färgvalet på kaklet.

Vi kan, om vi vill, nöja oss med att leva våra liv på sociala medier och där en lång vänlista för vissa kan vara en genväg till att bygga och underhålla relationer. Vi kan utan att tveka lajka en upplagd bild till bekants bakant medan vi i verkliga livet tvekar å det grövsta till att heja på samma person i fruktdisken på Ica med motiveringen: "Han känner nog inte mig". 

Två världar som ska mötas, med inte alltid samma spelregler och med olika hastighetsskyltar till att nå fram.

Med rätt typ av engagerande material – som en vulkanpizza – kan det gåotroligt fort att flytta något från den ena världen till den andra. 

Mer läsning