Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: ”Visst finns det kvinnliga maktstrukturer”

Annons

En nedsättande kommentar. Utebliven information. Himlande ögon.

Sättet att trycka ner en person är många. Dödligt effektiva men svåra att bevisa.

Oftast är de drabbade redan tidigare i underläge – som kvinna, barn, invandrare eller bara ”annorlunda”.

Det är männen som har makten och som oftast himlar med de där ögonen eller ”missar” att informera om det där mötet. Men vad händer när mannen ska ta sig in i den klassiskt kvinnliga världen?

Jo, man inser att svåra strukturer finns överallt. Låt mig ge ett exempel.

Som ensamstående pappa besöker jag ibland de lokala klädaffärernas barnavdelning.

När jag, ganska snabbt, hittat det jag söker och kliver fram till kassan sker alltid samma sak. Expediten, som 99 gånger av 100 är en kvinna, tittar på mig och säger:

– Ska jag slå in den?

Vänligt, kan tyckas men bakom den uttalade frågan finns andra – outtalade.

”Du har väl redan fått ett uppdrag av din kvinna att köpa den här tröjan i present? För du menar väl inte på allvar att du själv väljer kläder till barnen?”

När jag sen säger att ”nej det behövs inte, det räcker med en påse”, kommer fråga nummer två:

– Hur gammalt är ditt barn?

Skit du i det, hinner jag tänka innan jag svarar:

– Sex år.

– Ja då passar den bra, kontrar expediten.

Och hur vet hon det? Mitt barn är kanske kortare än normalt? Eller längre.

Och vad får henne att tro att jag inte känner mitt barn?

Men om den där fåniga pappan som tror sig kunna handla kläder ändå inte har fattat vinken, kommer alltid det sista lilla tillägget på slutet.

– Jag lägger i kvittot i påsen så du kan byta sen.

Här har jag redan gett upp och orkar inte bry mig trots att hon insinuerar att mitt köp ändå kommer att diskvalificeras när jag kommer hem. Så jag tar min påse och går.

Och visst borde jag ha protesterat högre. Precis som när BVC-personalen bara tilltalade barnens mor och knappt ens såg åt mitt håll under kontrollerna. Visst borde jag det.

Men det är mycket man borde.

Gud vad du överreagerar, tänker ni! Den där kvinnliga expediten ville ju säkert bara vara trevlig.

Inte en chans. Hon gör det sannolikt inte med mening men det är inte det som är grejen.

Hur många är medvetet elaka eller kränkande? Jag må vara naiv men jag tror inte att de är så många. Och det är väl det som är hela poängen med strukturer?

Att de finns där utan att vi tänker på dem. Men lugn. Jag tänker inte drämma DO i huvudet på den osäkra kvinnan i affären.

Jag vill bara få handla mina egna barns kläder.

Är det för mycket begärt?

Mer läsning

Annons