Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

130-årig bana blänker än

Kvarntorps industrispår är en riktig lillebror bland järnvägsspår i länet, men fortfarande rullar vagnar dagligen i maklig takt mellan Kumla och Kvarntorp.

Annons
På spåret igen. Sista persontransporten har gått för länge sedan. När han var tjänsteman på Yxhult, tillhörde Rune Janson dem som jobbpendlade med tågen som rullade från Kumla med slutstation Kvarntorp. Bild: JAN WIJK

Ursprunget till industrispåret finner man på stenåldern, alltså den senaste. Då, i slutet av 1800-talet, efterfrågades kalksten från Hällabrottet i hela landet.

– Den exporterades även utomlands, till exempel till Paris, berättar Rune Janson, ordförande i Yxhultbygdens kultur- och hembygdsförening.

Men först ett stickspår i berättelsen för att klargöra varför den snart 130-åriga banan fortfarande finns kvar.

Sakab

Den nedläggning av banan som nästan förutsattes i ett frågefält på ett tågentusiastforum fick svaret:

”Passerade över banan per bil för några veckor sedan och rälsen såg då mycket blank, det vill säga välanvänd, ut ...”

Att banan inte är uppriven beror till stor del på att Sveriges riksdag för drygt trettio år sedan beslutade att förlägga avfallshanteringsföretaget Sakab till Kvarntorp.

För att transporterna skulle ske säkert argumenterades för vikten av att behålla och även i viss mån förlänga spåren ända till den anläggning som skulle byggas i Norrtorp.

– Tyvärr minskar användningen av spåret för Sakabs del varje år för att nu handla om enstaka leveranser per månad, berättar Hanna Eriksen, som är miljöchef på Sakab.

Det har att göra med svårigheterna för tågtransportörerna att garantera exakta leveranstider, inte minst för de kunder som vill ha laster i retur. Hanna Eriksen beklagar utvecklingen eftersom hon anser att tåg är ett bättre miljöval än lastbil.

Men det började inte med att säkra transporter till Kvarntorp utan med stensäkra transporter från Hällabrottet och Yxhult.

Sten

Sten har brutits i Hällabrottet åtminstone sedan medeltiden. Såväl Nikolaikyrkan som Örebro slott är byggda med Hällabrottssten. Men när järnvägen etablerades i Sverige på 1800-talet insåg de ledande personerna på stenhuggeriet i Yxhult att det var ett utmärkt medel för att expandera verksamheten. Alltså lät man bygga sin egen bana.

Någon vidare dragkraft hade inte det första ånglok som Yxhultbolaget köpte in som dragare till transporterna. Det första loket fick namn efter sin lusighet.

– Banan lutar lite från Hällabrottet ända ner till Kumlaån och dit gick det bra, men när vagnarna skulle upp för Kumlaåsen orkade Lusa inte dra mer än en vagn i taget, vet Rune Janson.

Därför fick några vagnar vänta på fältet nedanför Kumla kyrka medan Lusa tog sig an vagnarna – en efter en. Namnet följde med även till de lok som följde, även om dragkapaciteten ökade.

Ytongfabrik

Steg för steg byggdes spåret ut, så fler verksamheter kunde dra nytta av spårbundna trasporter. Direkt efter andra världskriget öppnade Yxhult en ny Ytongfabrik i Hynneberg, men först drog man räls dit.

– Som mest gick det 5-6 fullastade godsvagnar om dagen med Ytong, säger Rune Janson.

Samtidigt var banan pendlartät med all personal som skulle till och från jobbet på Ytong eller Skifferoljebolaget.

Av de drygt 2 000 personer som arbetade i området för omkring 60 år sedan tog en ansenlig mängd tåget till jobbet.

Konkurrensmedel

Nu är trafiken mer sällsynt. Någon gång om dagen rullar godsvagnarna ut på slätten från Kumla mot Kvarntorp. Men banans tid är inte över. Den är fortfarande ett konkurrensmedel i kampen om företagsetableringar i Kvarntorps industriområde. Bland de senaste tillskotten är Sveaskog, som etablerade ett mellanlager där timmer och annan skogsråvara kan omlastas från lastbil till tåg.

Som sagt: rälsen blänker fortfarande och så kommer det fortsätta att vara länge än.

Ånglok nr 4. Yxhultsbolaget var ägare till sammanlagt nio lok. På bilden ser vi det fjärde loket i ordningen. Det användes mellan 1923-1959. Framför loket står Nils Gustavsson, Ernfrid Larsson och Aronsson med obekant förnamn. Bild: Stenarbetsmuseets arkiv
Används fortfarande. En gång om dagen banar sig tåget väg över slättmarken på väg från Kumla station till Kvarntorps industriområde. Bild: JAN WIJK

Mer läsning

Annons