Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fängelsepastor Irma Janzon talade på kvinnofrukost

I helgen anordnade Fylstakyrkan kvinnofrukost. Irma Janzon, som arbetar som pastor vid Kumla-anstalten, var gäst. För de cirka hundra besökarna berättade hon om sitt händelserika liv som fört henne till Afrika, Mellanöstern och andra delar av världen. NA fick en pratstund med henne.

Annons
I helgen gästade Irma Janzon Fylstakyrkan i Kumla. Vid kvinnofrukosten berättade Irma om sitt händelserika liv. BILD: SAMUEL BORG

Irma Janzon arbetar som pastor i Immanuelkyrkan. 1978 började hon som “besökare” vid Kumla-anstalten, en sorts organiserad besöksverksamhet med frivilliga civila från olika delar av samhället som träffar de intagna.

1996 började hon jobba deltid vid anstalten, som ansvarig för besöksgruppen. I dag arbetar hon på 60 procent i den så kallade fängelsekyrkan. Dit kan de intagna komma för att prata eller delta i en andakt.

Hur skapar du en relation till de intagna?

– I vår besöksgruppsverksamhet går vi runt på alla avdelningar. Vi möter människor i kafékvällar och i en sportgrupp. Det är en avslappnad miljö. Då uppstår samtal. Det tar jag med mig i mina enskilda samtal. Det är en väg, säger Irma Janzon.

– En annan väg är att klienterna vet att fängelsekyrkan finns. De skickar en hemställan till mig om att de vill ha ett samtal.

Hur bygger du upp ett förtroende?

– Genom att komma och komma tillbaka. Genom att försöka hålla det man lovat. Om man lovat att komma så kommer man. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende. Många saknar tillit till samhället. För oss i fängelsekyrkan har vi en fantastisk tillgång i vår tystnadsplikt. De kan bikta sig eller bekänna nya brott. De kan verkligen tala om sanningen. Vi får inte säga någonting. Vi har sekretess, tystnadsplikt och tystnadsrätt, berättar Irma Janzon.

Jag antar att du får höra mycket i dina samtal. Hur hanterar du det?

– Vi har grupphandledning i arbetslaget. Jag har även en Sankt Lukas-utbildning. Det är egentligen en utbildning för terapeuter. Man får lära sig att härbärgera saker och ting i sitt hjärta. Det är en träning i att lära sig lyssna och låta det stanna.

Finns det en hårdare ton i samhället i dag mot personer som begår brott?

– Man dömer fler till livstidsstraff i dag. Just nu sitter 159 personer på livstidsstraff. Jag har ett ganska långt perspektiv. Jämfört med 70- och 80-talet så finns en från samhällets sida strängare syn på brott. Om straffen höjs så återspeglas det i samhället, säger Irma Janzon.

En del intagna fortsätter Irma att ha kontakt med även efter att de lämnat anstalten. Vissa mer, andra mindre. De flesta går förr eller senare vidare. Står på egna ben.

Hur går det för de intagna när de avtjänat sina straff?

– Jag har exempel på små kommuner som är helt fantastiska. Det är svårare i stora kommuner att ha någon relation. Det är lättare att komma bort. I mindre kommuner finns det en större närhet. Jag har sett hur fantastiska de har varit från arbetsförmedlingen och socialtjänsten i relationen till klienter på väg ut.

Mer läsning

Annons