Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irene fick rätt efter tio års kamp

– Jag känner att jag är en riktig människa igen.
Orden är Irene Skeppners. Efter drygt tio års kamp har hon fått rätt till ersättning för arbetsskada hos Försäkringskassan.

Annons

”Livränta”. Så stod det i brevet från Försäkringskassan som landade hemma hos Irene i slutet av sommaren. Först vågade hon inte öppna kuvertet. Hon visste att det fanns ett besked där, men efter tio års brevväxlade och kamp vågade hon inte tro att det skulle vara till hennes fördel.

–Jag skakade när jag öppnade kuvertet, säger hon och berättar hur hon försökte ringa Anita Wallstedt på OMM, Organisation mot mobbning, som stöttat henne i många år.

Hon ville ha med henne i luren under brevöppningen.

Irene har kämpat för att det hon utsattes för på jobbet ska klassas som en arbetsskada. Hon var anställd på en skola i Kumla i drygt tjugo år och trivdes på sitt jobb. Men allt förändrades när en ny skolledare tillsattes. Kort därefter blev Irene sjukskriven.

Då hon skulle återgå i tjänst visade det sig att chefen inte ville ha henne tillbaka. Hon fick veta att hon var oönskad av sina arbetskamrater, vilket senare visat sig helt sakna grund.

Irene nekades att besöka sin arbetsplats. Skolledaren bad arbetskamraterna att inte ta kontakt med Irene. När hon skulle erbjudas arbetsträning eller andra tjänster inom kommunen upplever hon att det oförklarligt sattes käppar i hjulet för henne.

I fyra år kämpade Irene för att få återgå i tjänst, vilken tjänst som helst, men 2007 valde hon att säga upp sig.

– Psykiatrikern och stressforskaren Per Borgå, som vi haft som vittne, kallar mobbning av det här slaget för ett socialt mord, säger Anita Wallstedt.

Hon tillägger att Borgå funnit att många mobbningsoffer i Sverige lider av posttraumatiskt stressyndrom, precis som krigsoffer.

Försäkringskassan har hela tiden ifrågasatt Irenes berättelse och i stället sökt andra orsaker.

– Och det är saker som inte alls har med det inträffade att göra, säger Irene.

Redan tidigt under Irenes sjukskrivning gjorde miljömedicinska kliniken i Örebro en så kallade exponeringsutredning. Av utredningen, där man pratat med skolledaren och personalsekreterare, framgick att det var förhållanden på arbetsplatsen som hade orsakat sjukskrivningen.

Försäkringskassan avvisade dock utredningen eftersom man inte gjort den själv. Någon egen exponeringsutredning vägrade man å andra sidan att göra.

Beslutet blev att avslå Irenes ansökan om arbetsskada. Det har hon har överklagat i olika instanser. Men under årens lopp har såväl Länsrätten, som Kammarrätten och Regeringsrätten vidhållit att det saknas skäl att pröva Irenes fall igen.

– Jag har varit färdig att ge upp många gånger, man blir så söndermald och trasig.

Men med stöd från Anita Wallstedt och lärarförbundets regionombudsman fick Irene tips om hur hon kunde gå vidare. 2011 började de tillsammans om och ansökte då om livränta från 2006 och framåt.

Hon visar fyra tättskrivna ark med hänvisningar till journalanteckningar och samtal. Från 2006 har hon gjort 85 inlagor till Förvaltningsrätten och Försäkringskassans processjuridiska enhet.

– Hur mycket bevis ska man behöva för att rentvå sig själv, undrar Irene.

Till slut kom vändpunkten. I februari i år meddelade Förvaltningsrätten att Försäkringskassan måste ta upp ärendet igen. Rätten krävde att Försäkringskassan skulle göra den exponeringsutredning Irene och hennes ombud krävt i tio år.

– Det är helt unikt att Förvaltningsrätten kräver något sådant, säger Anita Wallstedt och konstaterar att det inte skett i något av de närmare 600 fall OMM har arbetat med.

Nu skedde det. Och utredningen, i vilken Irenes egen dokumentation är en stor del, gjorde att hon beviljades rätt till arbetsskada.

–Det känns som att jag gått med en fotboja i alla år och att jag nu slipper den, säger Irene.

Hon ser domen framför allt som en stor upprättelse – till slut blev hon trodd.

– Jag var en framåt och positiv person tidigare, men har blivit skadad för livet, säger Irene.

Hon upplever att Försäkringskassan lägger ansvaret på den som utsatts att själv ta fram sanningen, samtidigt som beviskraven är höga.

– Det är inte lätt att som vanlig samhällsmedborgare svara upp på de paragrafer Försäkringskassans processjurister hänvisar till.

Anita Wallstedt konstaterar, utifrån den erfarenhet hon har att stödja mobbningsoffer, att mobbningens mekanismer är farliga.

– Men i det här fallet har sanningen äntligen segrat, efter alla års kamp för rättvisa och upprättelse.

Mer läsning

Annons