Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärt återseende efter Åsakollot

1946 åkte de första barnen från Kumla till kollo i halländska Åsa.70 år senare pågår verksamheten fortfarande.

Annons
Snart är alla på plats.

Det som gör Kumlakollot unikt enligt Kent Palmqvist är att det är det enda kvarvarande ideella kollot som hållit verksamheten i gång utan uppehåll så länge.

För Kent Palmqvist är det här det åttonde året han är ledare på kollot och tredje året som föreståndare.

Själva sättet att bedriva kollo har enligt honom inte förändrats så mycket.

– Men genom ett bra samarbete med socialförvaltningen i kommunen har vi större möjligheter att få med barn som verkligen har behov av att komma i väg.

En annan sak som förändrats är tiden. Ursprungligen var man i väg en hel fyraveckorsperiod. Sedan blev det två grupper som fick 14 dagar var och nu är man nere på tio dagar per period.

Ledarna får bara en symbolisk ersättning för sitt engagemang. Så pengar är knappast drivkraften.

Jennifer Bjöhrn har jobbat på kollot sedan 2006, då hon var 16 år och drömde om att bli lärare.

- När jag fick chansen att jobba på kollo kändes det som en bra språngbräda framåt mot min dröm. Efter första året blev jag fast.

Nu när hon är lärare väljer hon fortfarande att åka ner och jobba på kollo i tre veckor.

–Det är ett jobb där man ständigt utvecklas och lär sig att samarbeta tajt med nya väldigt olika människor. Det är en fröjd att se barnen utvecklas socialt på kollo. Barnen får en härlig och lekfull tid och en möjlighet till en semester vid havet. Många får helt nya vänner och vissa blir bästisar för livet. Det gör det värt att arbeta på kollo under semestern.

Att det sedan är extremt roligt att leka, gå på disco och bada underlättar naturligtvis, konstaterar Jennifer.

NA fanns med på parkeringen vid Vialundskolan då det första kollogänget ska komma åter, och nästa gäng står och väntar ihop med sina föräldrar. Ett av samtalsämnena som lätt uppstår i vimlet är det faktum att Åsakollot sedan två år tillbaka bestämt om mobilförbud och att föräldrar och barn inte får ringa till varandra.

Bestämmelsen tillkom då ledarna såg att det var efter telefonsamtal som barnen kunde få svår hemlängtan, också då föräldrarna gav uttryck för en stor längtan på hemmaplan.

- Det är väldigt bra att den bestämmelsen kom. Barnen klarar sig ju egentligen utmärkt utan oss, det är det man får lära sig förstå. Och då behöver inte heller jag känna att jag måste vara tillgänglig under dessa dagar, säger Malin Lönnqvist.

Skriva till varandra får man dock gärna göra, både mejl och vanliga brev. Mamman Theres Löf berättar att dottern Diana har sagt ifrån att hon inte vill ha några mejl- riktiga brev ska det vara!

I papperstidningen: läs barnens egna berättelser från kollovistelsen, och de förväntingar som fanns hos de som reste dit i grupp två.

Hej då!
Kolloliv. På Åsakollot blir det mycket prat och bus, inte minst med rumskamraterna. Foto: Privat.
Bästa tänkbara väder just nu på västkusten! Foto: Privat.
Annelie Lunde kramar om sonen Bruno Göransson vid hemkomsten till Kumla efter avslutad kolloperiod.
Snart är alla på plats.
Hej då!
Kolloliv. På Åsakollot blir det mycket prat och bus, inte minst med rumskamraterna. Foto: Privat.
Bästa tänkbara väder just nu på västkusten! Foto: Privat.
Annelie Lunde kramar om sonen Bruno Göransson vid hemkomsten till Kumla efter avslutad kolloperiod.

Mer läsning

Annons