Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Morgontidiga flanörer mötte våren i Säbylund

Daggen i gräset gnistrar i solskenet när medlemmarna i Kumla Naturskyddsförening ger sig iväg för vårens höjdpunkt – den årliga vandringen i Säbylundsområdet.

Annons
Daggen i gräset gnistrade i solskenet när medlemmarna i Naturskyddsföreningen i Kumla gav sig ut på den årligt tidiga morgonvandringen i Säbylundsområdet.

Klockan är sex på morgonen när sällskapet på åtta personer samlas vid Ekenästorpet i hjärtat av naturområdet i Säbylund. Torpet får föreningen förfoga över gratis mot att de håller efter skogsområdet.

Ingalill Teljå tar omgående täten för den lilla naturtörstande truppen medlemmar. Med både ögon och öron på helspänn får det snabbt korn på en gröngöling som låter göra sin stämma hörd över de daggstänkta fälten.

Efter en stunds promenerande pekar Ingalill mot ett skogsparti.

– Där ser ni Djävulsön, den kallas så för att det knappt växer några blommor där.

Kort därefter viker naturspanarkortegen av från den lilla ängsvägen och in mot den östra delen av Djävulsön. Via ett åssystem, som Ingalill och Åke Teljå inte kan enas om i fall det är ett resultat av inlandsisen eller mänsklig hand, kommer gruppen fram till strandlinjen där den en gång så stolta Mosjön visade upp sin vattenspegel.

Där får Martin Teljå syn på ett vad det förfaller nygrävt gryt och skyndar snabbt fram för att syna det lite närmare.

Framme vid ingången avslöjar Martins häftiga kroppsreaktion och ett utrop att det finns en inneboende i grytet.

– Såg ni, grävlingen var precis på väg ut, meddelar han i ett något omtumlat tonläge.

Därifrån går vandringen på respektfullt avstånd från den fornminnesmärkta gamla gravplatsen mot själva parkområdet. Under hela vandringen böjer sig Ingalill Teljå ner för att visa upp växter. Till växtfynden följer sedan redogörelse om botanik, kulturhistoria och geologiska förutsättningar. Inne i parkområdet blir ljudkulissen av fågelsång mer påtaglig, men så är den också en fristad för en mängd fågelarter. Det är också här som sällskapet både får se och höra årets första gök.

Nästan omärkligt övergår själva parkområdet i Säbylund till den engelska parken som anlades av Claes Frietzky runt sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talen.

Här är växtligheten av mer ädelt slag som bok och poppel. Men områdets märkligaste träd är en weymouttall som har mer än två hundra år på nacken.

Efter den tre timmar långa, men dryga tre kilometer korta vandringen suger det i magen. Vid trädgårdsborden går sällskapet igenom morgonens vandring över en kopp kaffe och matsäcksmackan.

Nu dröjer det ett år till nästa gång medlemmarna i Kumla Naturskyddsförening vandra våren till mötes i Säbylundsområdet.

Daggen i gräset gnistrade i solskenet när medlemmarna i Naturskyddsföreningen i Kumla gav sig ut på den årligt tidiga morgonvandringen i Säbylundsområdet.
Kikarna kom flitigt till användning under Säbylundsturen. Området är fristad för en mängd fågelarter. Här har Åke Teljå fått korn på en buskskvätta, tidigare under vandringen var det en rovfågel av obestämd art som han fick fokus på i okularet.
Violerna växte tätt i Säbylundsområdets parkdel.
Martin Teljå vid grävlinggrytet där både grävlingen och Martin fick ett omskakande möte djur och människa.
Där låg Mosjön. I närheten av fornminnesmärkta graven är det fin utsikt över det som en gång i tiden var den stolta Mosjön. I dag får man nöja sig med att se ut över en oändlig jordbruksslätt.
Naturens konstverk. En mängd olika ormbunkssorter frodas i de fuktiga delarna av Säbylundsskogen.
I engelska parken finns ett litet bestånd av vildtulpaner.
Naturskyddsföreningens rundvandring på söndagsmorgonen i Säbylund hade samlat åtta deltagare. I spetsen för sällskapet höll sig Ingalill Teljå för att förmedla sina kunskaper om växter.

Mer läsning

Annons