Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mötet med människor det bästa med tandläkaryrket

Hon har hjälpt otaliga patienter med tandläkarskräck, sett hur amalgamet bytts ut mot osynliga lagningsmetoder och byggt upp kliniker i Afrika. Men efter nästan 44 år i yrket är nu Bodil Sandin pensionär.

Annons
Bodil Sandin, tandläkare och sedan några år tillbaka också klinikchef på Smile i Kumla, går i pension efter över 43 år i yrket.

Vi träffas på Bodils senaste arbetsplats, Smile i Kumla som tidigare hette Thea Tandhälsa, bara några dagar innan Bodil ska gå i pension. Här har hon varit tandläkare och klinikchef sedan 2009. Vi slår oss ner i de röda sofforna i personalrummet, och Bodil poängterar att miljön är oerhört viktig för patienterna, att det ska kännas trevligt att komma till tandläkaren.

– Kundbemötandet har utvecklats genom åren. Förut var det lite mer ”pekfingeraktigt”. Men många känner fortfarande obehag och barn skrämmer lätt upp varandra. Det är väldigt roligt när man får ta hand om barn som är jätterädda när de kommer, men är glada när de går och ger mig en kram, säger Bodil.

Bodil kommer från Lund, och började den femåriga tandläkarutbildningen i Umeå som 19-åring. Hon hade även sökt läkare och apotekare, men det var tandläkare hon kom in på. Ett yrke hon aldrig ångrat.

– Det är mötet med människor som är det bästa, att man kommer så nära.

Det är också det hon kommer sakna mest från jobbet. Det, och utmaningen i att försöka göra det så bra som möjligt för varje patient.

– Fast kollegorna tror inte riktigt på att jag inte kommer tillbaka, säger hon och ler.

Karriären började på Folktandvården, bland annat 28 år i Laxå. Att bli privattandläkare var inte planerat, att arbeta ensam och sköta administration lockade inte. Men efter några år på Folktandvården i Kumla skulle Thea Tandhälsa starta.

– Då var det nåt annat, många i personalen följde med och man fick kolleger.

Genom åren har tandläkaryrket utvecklats mycket, både tekniskt och vilka problem som folk har.

– Barn har inte hål i samma utsträckning som förr, framför allt tack vare kunskap.

Att leda och utbilda har varit viktigt för Bodil, och hon har haft många adepter. Om det är något yrke hon funderat över i stället så är det lärare. Men hon beskriver sig själv som ganska blyg egentligen.

– När jag känner mig säker så hörs och syns jag. Då kan jag vara lite av en pajas.

När Bodil fyllde 50 år gav hon sig själv i present att besöka Tanzania där en vän bodde. Hon träffade folk i EFS-kyrkan och fick förfrågan om att komma tillbaka som tandläkare och missionär. Hon blev kvar i sex år.

– Att lindra någons smärta är också att missionera.

Kärleken till Afrika och människorna där består, och syns tydligt. I hängsmycket i formen av Afrika runt Bodils hals eller på mobiltelefonskalet med Tanzanias flagga.

Att gå i pension är lite vemodigt, men Bodil lämnar inte yrket helt.

– I november åker jag till Afrika igen med en liten hjälporganisation för att bygga en liten tandklinik.

Visar språkkunkap. I receptionen på Smile står flaggor som representerar de språk som personalen kan prata. När Bodil nu slutat har Tanzanias flagga fått plockas ner, det finns inte längre någon på arbetsplatsen som kan prata swahili.

Mer läsning

Annons