Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På väg mot bättre vägar

Sannaheds vägförening består av 125 fastigheter mitt i samhället.

Annons
Med gemensamma krafter hålls det ordning på lekplatsen och området omkring i centrala Sannahed. Rolf Miltell klipper gräset, Gerhard Sanberg kör med trimmern i bakgrunden och Therese Hansson och Helene Ärlegård krattar.

Arbetet inom föreningen är uppdelat mellan tre ansvarsområden.

Plogningen på vintern är utlagd på en lokal entreprenör.

Sandning med på våren efterföljande sopning av gatorna gör kommunen, mot betalning. Grönytorna i centrala Sannahed med lekplatsen fixar medlemmarna själva.

Tidigare hade man en särskild arbetsdag på våren och en på hösten.

I höstas provade man en ny modell: på en lista skrev man upp alla saker som behövde åtgärdas och sedan fick medlemmarna själva ta tag i det när de hade tid och lust.

Får saker gjorda

– Det visade sig vara ett bra sätt att få saker gjorda- det blev så mycket utfört under hösten att vi inte har behövt ha någon arbetsdag under våren, säger Helene Ärlegård, kassör i Sannaheds vägförening, som poängterar att det krävs stor ideell arbetsinsats för att få arbetet i en vägförening att fungera.

I annars mycket mansdominerade vägföreningar avviker styrelsen i Sannahed, där förutom Helene Ärlegård även Therese Hansson och Jenny Welin ingår.

– Jag har barn som använder lekplatsen. Som medlem i styrelsen får jag möjlighet att påverka skötseln av den, säger Therese Hansson som en orsak till att hon gick med i styrelsen.

Rolf Miltell är ordförande. Han säger att det tidigare kunde vara svårt att få medlemmarna att komma till årsmöten, men att det blev bättre då man började locka med en särskild inbjuden gäst.

Flera fördelar

Han ser flera fördelar med att tillhöra en vägförening, mot att bo utmed en kommunal väg.

– Det ger möjlighet till närdemokrati, där medlemmarna själva kan tala ihop sig om saker som behöver utföras i stället för att tvingas vänta på kommunala beslut. Och genom att vi avsätter pengar varje år till kommande behov har vi nog bättre vägstandard här än många av de som bor längs en kommunal väg.

Rolf Miltell tycker att samarbetet med Kumlas tjänstemän fungerar bra.

– Fast de har för lite pengar att röra sig med. Det de får sig tilldelades från staten räcker inte, vilket ju också blir kännbart för oss i en vägförening, säger Rolf Miltell.

– Om inte de kommunala bidragen höjs kommer vi på sikt inte att ha råd med det gatuunderhåll som vi i dag bedriver, säger Helene Ärlegård.

”Kommunen borde ta över det arbete som i dag sköts av vägföreningen”.

Den vägförening med störst omsättning och flest medlemmar är Åbytorps vägförening. De har problem med att få medlemmarna att komma på årsmötena och har vid ett flertal tillfällen begärt att kommunen ska ta över väghållaransvaret.

En liknande önskan finns från Ekeby vägförening, som även de har vuxit från spridda hushåll på landsbygden till tättbebyggt område med allt fler hus.

– Jag kan egentligen inte se någon övervägande fördel med att ingå i en vägförening. Bor man efter en grusväg på landet kan det nog fungera bra. Men Ekeby är ett samhälle. Vi betalar kommunalskatt som alla andra i kommunen, men får trots detta betala allt underhåll, plogning med mera av våra gator själva, säger Björn Reinholdsson, ordförande i Ekeby vägförening.

Det som gör situationen speciell i just Ekeby är att ingen väg är över en kilometer lång, och därför utbetalas inga statsbidrag. Att få ihop styrelsen till vägföreningen beskrivs som ett ständigt återkommande gissel.

Socialt umgänge

– De allmänna arbetsdagarna fungerar bra, det brukar bli lite av socialt umgänge, en naturlig träff då alla hjälps åt. Men att få folk att ställa upp i styrelse är svårare. Om det kommer en dag då vi måste köpa in styrelsefunktionerna lär vi få höja medlemsavgiften till över det dubbla.

Stöttningen från Kumla kommun tycker Björn Reinholdsson lämnar mycket i övrigt att önska.

– Man får inget bra svar på våra önskemål, allt man förstår är att det är en ekonomisk fråga.

Ebbe Hörman bor i Folkatorp. Han har räknat in 55 bilar bland byborna, med körningar till skola, arbete, fritidsintressen med mera. Onekligen en viss skillnad mot då Kumla nordöstra samfällighet bildades 1940 då det ännu kördes med häst och vagn på vägarna.

– Reglerna som omfattar vägföreningar är föråldrade. Kommunen borde begripa att trafiken ökar och ge oss bidrag utifrån detta, tycker Ebbe Hörman.

Jobben lejs ut

Det allra mesta jobbet med vägen lejs ut på företag för avgiftsmedlen. Priset skulle bli avsevärt lägre om de medlemmar som hade maskiner själva utförde jobbet med vägen.

– Men som de allra flesta lantbrukare nu för tiden har de andra jobb vid sidan av, och då finns ingen tid till att utföra vägjobbet själva.

Ebbe Hörman efterlyser förutom mer pengar även ett ökat engagemang från kommunens sida.

– Kommunen borde engagera sig mer för vår sak. De kunde åtminstone sammankalla oss medlemmar en gång om året och förhöra sig bättre om vad vi vill.

Hörsta- Hagaby vägsamfällighet har också märkt av ett allt mer ökat antal bilar under årens lopp- och hittat på en egen lösning för att få till ett rättvist betalningssystem:

– Året-runt boende ger en poäng, en bil ger också ett poäng, två bilar två poäng, och så gångrar vi med antal meter väg som var och en använder sig av. Jag tror att alla är nöjda med vårt system, det är i alla fall ingen som protesterat, säger Staffan Tellander som är kassör i föreningen.

Mer läsning

Annons