Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tuffa spelregler när S styr i stadshuset

Det är mycket lågt i tak inne på Kumla stadshus. Den som vill klara sig kvar måste jobba enligt socialdemokraternas spelregler.
Här berättar Leif Lindström om sin tid som tjänsteman i Kumla kommun.

Annons

Ett år har gått sedan Leif Lindström fick sparken som Kumlas barn- och utbildningschef. I dag jobbar han som gymnasiechef i Lindesbergs kommun.

– Jag brukade vara framgångsrik som skolledare, men jag är den första att tillstå att jag inte lyckades något bra i Kumla. Redan efter första året kände jag att det var väldigt trögt. Jag kände mig inte välkomnad, och i många fall personligt motarbetad.

Tänker aldrig återvändaHan berättar hur han mådde riktigt dåligt sista tiden i Kumla, och att han aldrig tänker återvända.

– Jag åker aldrig tillbaka dit. Det är hemskt egentligen eftersom jag har många vänner i Kumla, men om vi ska träffas så får de komma in hit till Örebro.

Leif Lindström berättar om en märklig stämning inne i stadshuset. Man får väga sina ord och idéer på guldvåg – annars riskerar man bli utskälld eller förbigången. Det är vardagen för tjänstemännen i kontakterna med Kumlas S-politiker. Bilden av ett dåligt arbetsklimat bekräftas från flera håll.

”Antingen är man omtyckt eller inte.” ”Politikerna vill bara ha de svar de förväntar sig.” ”Man riskerar ständigt att bli offentligt uthängd.” säger personer NA har varit i kontakt med.

– Det kompakta socialdemokratiska styret tål ingen opposition. Allt som inte passar kan vändas emot dig, man får passa sig jävligt noga från att säga fel saker vid fel tillfällen, säger Leif Lindström.

Tagen på sängen– Jag var varnad för att det var så i Kumla, men blev ändå helt tagen på sängen. Det var helt olikt hur det fungerade i Hallsberg och Örebro där jag tidigare jobbat. Kumla är mycket hårt politikerstyrt. I många stycken blev man föreskriven vad man skulle göra.

Varje måndag har socialdemokraterna gruppmöte. Ofta direkt efter gick dåvarande barn- och utbildningsnämndens ordförande Katarina Hansson upp till Leif Lindströms och sa åt honom att ”fixa” det ena och andra.

– Det kunde vara triviala saker till det mest allvarliga. Som att i morse var Annica Eriksson och lämnade sina barnbarn på förskolan Myggan och det var väldigt trångt i kapphallen där, det måste du se till att fixa. Eller: flytta bort rektorn där och där, han duger inte.

”Nu får ni fan ge er”Leif Lindströms värsta exempel på hur de ledande socialdemokraterna i Kumla agerar är från budgetberedningen hösten 2009. Leif Lindström presenterade då sin förvaltnings äskanden, där de bland annat ville ha mer resurser till barn i behov av särskilt stöd. Mycket arbete låg bakom och tjänstemännen tyckte de hade bra argument för att få gehör för sitt önskemål.

– När jag är klar säger Lennart Eriksson: – Nu får ni fan ge er. År ut och år in får jag höra den här visan att förvaltningen inte klarar barn i behov av särskilt stöd. Jag blir så jävla trött. När ska de där jävla lärarna börja jobba egentligen?

På mötet deltog ett 20-tal personer: Kommunens olika chefer, kommundirektör, personalchef med flera. Ingen opponerade sig mot Lennart Erikssons uttalande.

– Bara jag sa ifrån, lite lamt. Jag ångrar än i dag att jag inte bara reste mig upp och gick därifrån. Det var gräsligt.

Några nya pengar till barn i behov av särskilt stöd fick inte förvaltningen.

Som ett getingboEn annan sak där Leif Lindström stötte på hårt motstånd och inte lyckades få till någon förändring var i diskussionen kring barnskötare och förskollärare.

Kumlas praxis är att 45 procent av personalen ska vara barnskötare. Det går emot många andra kommuner som i stället anställer allt fler förskollärare.

– Jag kunde inte fatta varför vi inte skulle ha bättre utbildad personal på för-skolorna. Jag försökte ta den matchen, men det var som att sticka in huvudet i ett getingbo. Det gick abso

lut inte att påstå att förskol-lärarna skulle vara bättre.

När Leif Lindström slutade sitt jobb var barnskötarna tvärtom i övervikt och frustrationen hos rektorerna över detta var stor.

– Min huvudpoäng med att dra upp det här nu är att det är ett typexempel på att socialdemokraterna hyser ett förakt, möjligtvis även en rädsla, för akademiker.

Inte tillräckligt lojalNågot som också visade sig i att Katarina Hansson påpekade för Leif Lindström att det ”märktes på hans sätt” att han höll akademiker om ryggen.

– Jag sitter inte på några höga hästar, är uppväxt i arbetarklass, var socialdemokrat fram till dess jag började arbeta i Kumla. Jag försökte få Katarina Hansson att förstå det.

– Hela gänget i Kumla har gjort en bra karriär, med bra koll på ekonomin. De behöver inte skämmas ett enda dugg. Jag förstår inte varför de ska behöva vara så rädda för andras kunskap.

Leif Lindström fick ofta höra av socialdemokraterna att han inte var tillräckligt lojal.

Går det att bedriva ett bra jobb som tjänsteman i Kumla?

– Det är klart det blir odrägliga arbetsförhållanden med det styret som råder. Jag blev intvingad i en fålla. När jag inte fixade saker, såg de det som ett personligt misslyckande hos mig.

– I Kumla sker det hela tiden en sammanblandning av politiker- och tjänstemannaroll, som är förödande för verksamheten.

Mer läsning

Annons