Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medmänniska bakom fängelsemurarna

Sorg och tristess, men också om ny kraft att förändra sina liv. Det möter Roger Blomberg och Annastina Jönsson i sina jobb som fängelsepräster.

Annons
fikadags. Efter Annastina Jönsson och Marie Holms berättelse serverades fikat.

Roger Blomberg, från Östansjö, och Annastina Jönsson, från Kumla, berättade under lördagen om sina jobb som fängelsepräster på Kumlaanstalten.

Roger, vid en ekumenisk lördagsfrukost i Hallsbergs Missionskyrka, och Annastina under ett afternoon tea i Lekebergskyrkan. Båda träffarna bjöd på fin gemenskap, men med stråk av svärta i berättelserna om livet innanför murarna.

– Jag knackar på hos den intagne, och hänger sedan en handduk över dörren som tecken på att jag finns där. Den kontakt som uppstår under enskilda samtal kan se mycket olika ut, berättar Roger Blomberg.

Han får ofta höra att han bara tänker på förövarna, att han glömmer brottsoffren. Men Roger ser även de intagna som brottsoffer. I sin inledande sång ”Sköna människor” sjunger han om att se hela människan, och inte bara döma utifrån vad någon har gjort.

– Många har själva blivit utsatta för övergrepp och våld och befinner sig i en allmän soppa. Samtalen med oss är omtyckta, det finns alltid fler som vill ha kontakt än vad tiden räcker till.

Omtyckt är även Kumlaanstaltens klosterverksamhet, den enda i sitt slag i Sverige. Dit är det ett års väntetid, till en retreat i tystnad som kan vara en vecka eller i hela 30 dagar.

Annastina Jönsson och även kriminalvårdaren Marie Holm berättade mer om det i Lekebergskyrkan.

– Det är alls ingen semester. Det krävs att man är psykiskt stabil för att orka tampas med de tankar som kan uppkomna i tystnad, säger Annastina Jönsson.

– Vi erbjuder en ombonad och trygg miljö och får till skillnad från övriga anstalten även ha tända ljus. Men för många blir det ändå en chock, de förstår först på plats hos oss vad det innebär att leva i tystnad, säger Marie Holm.

Syftet är att deltagarna i en retreat ska hitta sig själva. Under den långa retreaten på 30 dagar följs Jesu liv och reflektioner ges av bibeltexter. En del blir troende under perioden i klostret, men det finns även de som deltar utan att tro. Maries erfarenhet är att många av dem som uppriktigt går in i retreaten kan få en nystart i livet.

– Fängelsemiljön är stökig och krävande och du måste hela tiden förhålla dig till allt du gör och vad andra tycker om det. Många säger att de kan vara sig själva först när de kommer till oss.

Annastina läste även upp ett brev som en fängelsdömd mor skrivit till sin son. Om att ständigt hålla sig sysselsatt då de träffas, för att slippa jobbiga frågor, och slippa ge ord till smärtan. Och om vägen tillbaka till att våga börja prata på riktigt.

Sjungande präst. Roger Blomberg varvade berättelsen med egna och andras sånger.

Mer läsning

Annons