Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så var Arn-inspelningen

NA träffade Roger Svensson som medverkade i inspelningen i filmerna om Arn.

Annons

Roger Svensson och nordsvensken Vilde från Finnerödja väntar redo till anfall. Vinden sliter i den röda och svarta flaggan i Rogers hand.

Ledaren höjer handen, gör tecken till anfall. Ryttarna får fart på hästarna, hovarna dundrar ner för kullen.

- Tack!

Det är regissören Peter Flinth som avbryter scenen. Något behöver göras om och ryttarna får vända sina hästar och ställa upp dem i ledet igen.

Dagens scen är den dyraste och mest dramatiska i hela produktionen, sägs det.

Bland de 60-talet statister som sitter till häst i full mundering finns Roger Svensson från Finnerödja.

- I dag får vi i alla fall gå framåt. I går gick vi 25 meter på hela dagen, säger han.

Det är scenerna med den danska hären som spelas in, i går hade han andra kläder och spelade svensk. Scenerna från de båda dagarna ska sedan klippas ihop till ett enda stort slag.

Roger Svensson är rutinerad ryttare, och riddare. Han har både tävlat i och sysslat med tornerspel som uppvisning i många år.

- Man sitter på en sån här hård jäkel hela dagarna, det gör man ju inte varje dag, skrattar Roger som annars är anställd på gatukontoret i Hallsberg.

Med sig har han Vilde, en femårig svart nordsvensk med blank man. Filminspelningen är ett äventyr även för Vilde, som så sent som för tre veckor sedan stod och betade i en hage ute i skogen tillsammans med sin mamma i Bäcken mellan Finnerödja och Laxå. Roger har själv tränat honom i tre veckor för att förbereda honom eftersom han inte var riden så mycket förut.

När Arn i handlingen återkommer från det heliga landet har han med sig några arabhästar, och deras slanka och långa former utgör en stor kontrast mot de svenska bastanta hästarna som valts ut till inspelningen.

Det är fysiskt påfrestande för Roger att sitta till häst hela dagen, men det är också stor press på Vilde som å ena sidan ska vara lugn när de står och väntar i leden, å andra sidan ska se lite stissig ut och vara redo för frammarsch när det blir tagning. Men han klarar det bra, det är bara när en av stuntryttarna kommer lite nära med sin häst som Vilde blir lite orolig.

- Han blev sparkad av en av dem förut, så nu är han lite nervös. Men det är konstigt att inte mer saker händer när det är så här mycket folk och hästar, säger Roger i en paus.

Han sticker åt Vilde en äppelbit som egentligen är menad för honom själv. Roger som bor i husvagn nära inspelningsplatsen fick gå upp före fyra på morgonen för att påbörja processen med sminkning och påklädning. Vilde får specialskötsel av hästtjejer från det närliggande naturbruksgymnasiet. Inspelningen håller på i minst åtta timmar per dag.

Vid matpausen mitt på dagen kommer riddarna hjulbenta gungande mot tältet där lunchen serveras. Det rasslar om deras ringbrynjor. Även om de är gjorda i aluminium väger klädseln runt 30 kilo att bära omkring på. Kläderna har använts i inspelningen av filmen "Sagan om Ringen", berättar Roger.

- Sitter du och skryter om alla dina medaljer nu?

Några andra riddare hojtar på Roger tvärs över långbordet, han hejar tillbaka och förklarar att de är några riddare han brukar tävla mot i tornerspel. Roger har flera medaljer från svenska mästerskap i tornerspel och har fått titlar som "den mest ridderliga riddaren". Han kontaktades av filmteamet just tack vare sina goda meriter.

- De ville väl ha hästfolk och såna som jag, som är vana vid att rida med rustning och vapen. Och hästar som också är vana vid mycket folk och rörelse, säger Roger.

Statistrollen har han gjort förut, i andra riddarfilmer och inte minst i den halvdokumentära tv-serien "Arns rike". Men det är inte en skådespelarkarriär som hägrar.

- Det är för att det är kul. Man får nya vänner och träffar en massa folk, säger han.

De 60 statisterna som efter lunchpausen återigen står uppställda i blåsten på kullen kommer på film att se ut som 5 000 man, med hjälp av datateknik.

Om Roger kommer att synas i bild återstår att se, men det skulle ändå vara svårt att känna igen honom under hjälmen och allt smink.

Mer läsning

Annons