Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trotsade regnet för Kurts kolbullar

Trots att morgonen började med åska och att regnet fortsatte att strila resten av dagen fick kolarna i Dammtorp lön för mödan.

Annons

För kön till Kurt Karlsson kolbulleverkstad ringlade och verkade aldrig ta slut. Men så har han rykte om sig att göra ”världens godaste kolbullar”.

Efter en timme kunde Ulla Karlsson, ordförande i Tiveds hembygdsförening, räkna in fler än femtio sålda kolbullar.

– Just nu ligger vi på 50 plus, kunde hon konstatera på frågan om sålda kolbullar.

Vad det är mer än de 15 år som kolbullekock som gör att Kurts kolbullar smakar bäst får även fortsättningsvis vara höljt i dunkel.

– Jag tar lite av varje, säger Kurt med en pillimarisk blick.

Men det där med att kolarna fick lön för mödan kan väl diskuteras mer ingående. Ända sedan milan tändes i onsdags har de vaktat den dag och natt.

Vid en hastig kalkyl ger de drygt 1 500 nedlagda timmarna en ”lön” på 59 kronor i timmen. Men då måste också milan ge de förväntade 30 kubikmetrarna grillkol.

Något som skulle kunna bli en annan diskutabel historia då milan Catrina visade sig vara en ”dam” av det mer vrånga slaget.

Medan kolarna höll koll på milan samlades besökarna på bänkarna kring kaffe-elden. Där var några av samtalsämnena Kurts utmärkta kolbullar och om varför man inte ska välja något annat än Dammtorpsmilekol till grillsäsongen.

– Det som de säljer i affärerna är inget i jämförelse med den här kolen. För poängen med det här kolet är att det är kol, sa en av kolmilekollarna och fick medhåll av Eva-Britt Holm.

För övrigt tyckte Eva-Britts sällskap – Ove och Henry Holm – att kolbullarnas rykte stod pall för deras smaklökar.

– De smakar lika bra som det sägs, konstaterade de.

Under tiden hade Lars Lejon och Leif Mogren givit sig iväg för att titta till tjärgraven ett hundratal meter bort.

– Den sköter sig lite mer på egen hand än milan, förklarade Lars Lejon och kunde konstatera att det visst rann fram tjära ur tappröret.

– Förr tappade vi upp den på plåtburkar, men har övergått till plast för vattnet som följer med fick burkarna att rosta sönder i botten, till-lägger han.

En toppenstund. Trots regnet hade trion Eva-Britt, Ove och Henry Holm en mysig stund i Dammtorp med kolbullar vid kolmilans kaffebrasa. – De smakar lika bra som det sagts, konstaterade de.
Hade koll. Klas Wiklund stod på post för att tillmötesgå mil-besökarnas sug efter grillkol och Tivedstjära. – Det är tjäran som går bäst, men så är väl den största grillsäsongen över.
Tog skydd. En del av besökarna – de som fick plats – tog skydd från regnet i milvaktarstugan medan de åt sig mätta på kolbullar.
Självständig. Även om tjärgraven till stora delar sköter sig själv passade Leif Mogren och Lars Lejon att pyssla om den lite grand.
Du skulle ha sett hur det brann ur skorstenen när vi tände milan i onsdags. Lars Lejon, kolare.

Mer läsning

Annons