Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Allt har ändrat sig till det bättre"

Om Steve Ericsson inte tyckte så illa om etiketter skulle han kunna kalla sig bland annat för "före detta fängelsechef, "bloggare", "hus och växthusägare" samt "lekebergsbo". För tio år sedan såg allt annorlunda ut.

Annons
Steve på Getingstorp. - När vi köpte huset kunde jag inte ta mig upp på övervåningen, men jag tänkte att här kan jag leva.

– I början steg jag upp extremt tidigt bara för att stå i dörren, lyssna och känna, säger Steve Ericsson, tittar ut över trädgården på Getingstorp och fortsätter:

– Det är perfekt. Om man uppskattar lugn och ro. Det har jag lärt mig att göra.

Han berättar om den där dagen då allt förändrades för honom och hans fru Brith Inger.

– Det var tisdagen den 26 juni 2001. Klockan var tre. Vi hade gift oss på dagen en månad tidigare.

Paret arbetade båda som fängelsechefer. Den här dagen befann sig Steve på jobbet i Eskilstuna, medan Brith Inger var hemma och planerade smekmånaden.

– Jag kände att det brände till. Det var inte obehagligt, men kändes konstigt. Sedan upptäckte jag att jag inte kunde gå. På Akademiska i Uppsala konstaterade de att det var en kraftig stroke. Det var på vippen att jag inte hade klarat mig.

Stroken slog ut den vänstra sidan av Steves kropp. Väl hemma i lägenheten i Örebro förstod han hur begränsad han nu hade blivit.

– Där blev jag sittande. Ute på trottoaren var jag hjälplös. Brith Inger och jag tyckte om att resa. Nu försökte vi ett par gånger, men det var en plåga.

Paret kände det snart som att de ”satt fast” inne i lägenheten och köpte ett sommarställe vid Lilla Hemsjön. Där lärde sig Steve att gå ut och kände det som att ett nytt liv öppnade sig.

De bestämde sig för att leta efter ett permanent boende i närheten.

– Vi trivdes så bra. Fjugesta och Mullhyttan hade liksom blivit våra orter och Lekebergs kommun är otroligt smidiga att ha att göra med.

Det hus som till slut blev deras är gammalt, byggt 1890 .

– Du ser att det är handikappanpassat, säger Steve och petar med tån på en av de höga trösklar som de har valt att behålla.

– Grunden med det gamla som brädgolv och synliga bjälkar har vi bevarat och sedan varsamt gått över allt. Brith Inger har jobbat hårt och vi har haft bra hantverkare.

Jag frågar hur det känns att Brith Inger får sköta så mycket av det praktiska.

– Det var svårast i början. Bland det första de frågade henne på sjukhuset var: ”Ska du fortsätta att leva ihop med Steve?”

– Jag inser att många skiljer sig i en liknande situation, men vi hade varit gifta en månad och kände att vår kärlek skulle klara detta.

De försöker att åstadkomma en rimlig fördelning. På helgen när det finns mer tid gör Steve i ordning en speciell frukost och sedan han lärde sig att ta sig upp på åkgräsklipparen är det han som klipper gräset. Utmaningen har varit att inte se sig som ett offer, utan acceptera förändringen och hitta nya sätt. Som med kläderna.

– Jag brukade vara klädintresserad. Lite av en snobb. Nu struntar jag i att försöka snitsa till mig. I stället har jag hittat kläder som jag nästan kan ”hälla” över mig och på så vis klä på mig själv.

Han prasslar med sina luftiga byxor och visar det senaste fyndet: ett slags tåliga tofflor från Nya Zeeland.

Också när det gäller jobbet har Steve fått tänka om. I dag utarbetar han föreläsningar och kurser i hur kriminalvården bättre kan förstå och hantera fångar med neuropsykiatriska funktionshinder som exempelvis ADHD. Idag är kriminalvården den myndighet som är bäst på att hantera den här typen av problematik, menar Steve.

– Och jag tar åt mig av äran. Ibland kan jag tänka: ”Vad gjorde jag de där övriga 25 åren? Är det så illa eller bra att jag har åstadkommit mer sedan jag fick min stroke än jag gjorde som chef?

Numera kan Steve sköta jobbet hemifrån. Vid datorn på ovanvåningen uppdaterar han också sin blogg.

– Bloggen gör att jag kan delta i debatter och diskussioner utan att vara på plats, stå på scenen. Där knyter jag kontakter som får mig att tänka nytt.

Men bloggen är också vad man brukar kalla en ”livsstilsblogg”, med inlägg om sådant som tomatodling, inredning och TV. Bilderna föreställer ofta måltider i det nya växthuset. Där sitter vi nu framför varsin tallrik med Brith Ingers hemgjorda glass och de hallon hunden Nelson lämnat kvar på buskarna. Steve tvekar, men så säger han:

– Allt har ändrat sig till det bättre. Det låter absurt, men förutom förlamningen är det sant.

Mer läsning

Annons