Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En samlares dröm

Det som började med tändsticksaskar och frimärken slutade med ett leksaksmuseum hemma på gården. För den kroniske samlaren från Fjugesta är själva samlandet ett självändamål i sig.

Annons
På sommaren kör man nedcabbat.

– Jag kastar ingenting, berättar Jan Myrtorp, leksakskonnässör.

Ladan på grusgården i Kälkesta ser inte mycket ut för världen vid första anblick. Skylten ”Leksaksnostalgirum” uppspikad på husknuten ger en föraning om vad som komma skall. I museet är det svalt. Ett dovt lampsken klär väggarna i gult ljus.

Det räcker med en hastig överblick för att inse att Jan Myrtorps leksakssamling med fokus på 50- och 60-tal är någonting utöver det vanliga.

Golv, tak och väggar belamras med leksaker i alla tänkbara utföranden och varianter. Drygt 2 500 för att vara mer exakt. Bilar, flygplan, tågbanor, dockor, trampbilar... Alla nitiskt kategoriserade efter typ, ålder och ursprung.

– Det är troligtvis den största privata leksaksamlingen i landet, berättar Myrtorp lite försynt och pillar på en leksaksbil han fått som barn.

En slump

Att det blev just leksaker som fångade hans intresse ter sig mest som en slump.

– Jag har varit en samlare sedan jag föddes. Vilka föremål jag har samlat på har varierat med åren. Ofta är det plånboken som avgör vilken nivå man kan lägga sig på.

Myrtorp beskriver själv museet som ”en samlares dröm”.

– Många samlares högsta önskan är att få visa upp sina saker för likasinnade. Jag tror att en del besökare är lite avundsjuka på mig för att jag slipper ha mina leksaker nedpackade på vinden. Jag är lyckligt lottad, säger han och ler.

Att fynda rariteter på loppisar och på nätet är uppenbarligen en stor del av behållningen för en fullblodssamlare som Myrtorp. Han har på senare tid noterat en trendskiftning när det gäller vad folk faktiskt är villiga att sälja av. Orsak? Antikrundan.

– I dag tror folk att man kan bli miljonär bara för att man har en låda med gamla leksaker på vinden. Men sanningen är att det är väldigt få föremål som är av något egentligt värde.

Kan bli blåst

Det gäller alltså att veta vad man letar efter. På auktionssajter som Tradera är förekomsten av förfalskningar och nyproducerade retroleksaker snarare regel än undantag.

– Man kan bli riktigt blåst om man inte är försiktig. Det räcker med att ställa ut en plåtbil i regnet och skrapa den mot lite grus för att få den att se ut som en 30-talare.

Myrtorp är inte ”bara” samlaren med fäbless för 50- och 60-talsleksaker. Han kan på senare år även titulera sig som författare. Men några bloddrypande deckare är det inte tal om. I Myrtorps böcker är det föga förvånande leksakerna som har huvudrollen. Han har på egen bekostnad nyligen gett ut uppslagsverket ”Leksakslexikon” och ”Storsamlaren på Nordiska museet”.

– För tillfället jobbar jag på en bok om lokala leksaksproducenter med särskilt fokus på Västnerike.

Kommer aldrig sluta

Att intresset skulle vara på väg att avta på ålderns höst finns det inga tecken på.

– Jag kommer nog aldrig att sluta samla, det går bara inte. Däremot funderar jag på att bygga ut. Det börjar bli väldigt trångt här inne.

Jan Myrtorp försöker få i gång en tågbana som på ålderns höst har dragit på sig vissa elektriska problem.

Mer läsning

Annons