Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vävkonstnärinnas samlade liv

Många passade under söndagen på tillfället att få veta mer om vävkonstnärinnan Malin Selanders fascinerade liv, och få se hennes vackra skapelser.

Annons
Böcker på tre språk. Ett tecken på hur stor vävkonstnärinnan Malin Selander var internationellt. Foto: Åsa Eriksson.

Sorlet är högt inne på Kräcklingegården, både halvtimmen innan föreläsningen och under fikat efteråt.

- Till oss vävelever sa Malin att karlar ska man behandla som garn- vänligt men bestämt!

- När jag fyllde 60 år sa hon på sitt vanliga rättframma vis att jag hade alldes för urringat på mig.

- Hon var en kvinna långt före sin tid.

Många av besökarna har egna minnen och anekdoter av Malin Selander att dela med sig av. Alla ger även intryck av en stolthet över att ha fått känna eller träffa vävkonstnärinnan, kanske bo granne med henne vid sommarbostaden Kullen i Kräcklinge eller gått på vävkurs för henne.

Tystnaden sänker sig då Christel Storm från Örebro läns museum startar bildspelet om Malin Selanders liv. ” Att väva är livet”- ett av många citat som lever vidare.

Malin fick ofta ärva kläder av sina tre äldre syskon. Men ofta repade hon upp den tilltänkta klänningen och sydde något nytt av den istället, som ett första prov på den påhittighet som hon kom att bevara hela livet.

Hon ambulerade med sina vävkurser, och bodde på den plats där hennes kunskaper för stunden efterfrågades.

- Malin berättade att hon höll några av sina första kurser på Skyllbergs bruk, dagstid för hemmafruarna och kvällstid för de kvinnor som jobbade på bruket, säger Christel.

På samma sätt skulle hon komma att göra många år senare i USA: där såg hon via en karta över Amerika såg ut vart alla de bodde som svarat på en vävannons hon haft i dagspressen, och reste sedan runt ensam över hela kontinenten. Under ett år höll hon 32 föreläsningar och 28 veckoslutskurser.

- Modigt och imponerande! säger Christel med värme.

Fasta punkten i Sverige var annars vindsvåningen i Centralpalatset i Örebro. Man kan ana sig till att matlagning inte var någon favoritsysselsättning- först 1989 fick hon ett kök till vindsvåningen där hon bott sedan 1951. Innan dess fanns endast ett kylskåp med kokplattor ovanpå inne i en liten skrubb.

Ordet ”hemvävt” var det värsta Malin visste, ”handvävt” skulle det istället heta. Ett annat känt citat är ” Inga saxar i mina tyger”. Tröjorna skapades alltid av ett helt stycke väv.

Även handväskor, sjalar och andra accessoarer skapades. De större plaggen vid vävstolen i Kullen, där hon kunde dunka med vävstolen utan klagande grannar, och mindre ting vid bordsvävstolen i Örebro. Bildspelet visar många av hennes vackra kläder, och även Malin själv iklädd dem.

Malin Selander dog 2013, året efter att hon skänkt alla sina vävalster och tyger till länsmuseet.

Läs mer i papperstidningen eller köp e-tidningen här nedan

Fullsatt. Under föreläsningen fanns även ett urval av Malin Selanders böcker och kläder att ta del av.
Christel Storm, Örebro läns museum.

Några viktiga år i Malin Selanders liv

1940-43. Utbildar sig vid Nordenfeldts Vävseminarium

1945. Anställs av Örebro läns slöjdförening.

1951. Flyttar in i vindsvåning i Centralpalatset i Örebro där hon bor kvar fram till sin död.

1962-78. Ger ut fyra vävböcker med tygprover på eget förslag.

1970. Reser till Iran inom FN:s försorg, för att lära kvinnor bli självförsörjande via vävning.

1980: Vävutställning i Tokyo

1986. Går i pension- ” Nu börjar livet!”

2008. Ett urval av hennes verk ställs ut på Örebro läns museum.

2012. Donerar alla sina kläder till museet.

Mer läsning

Annons