Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mullhyttans långa historia

Det finns bara två hyttelag kvar i Sverige. Ett i Löa vid Lindesberg och ett i Mullhyttan.
– Bygdeföreningen är också andelsägare, säger Lennart Ericson.

Annons
Så här ser Mullhyttan ut från ovan. 1645 skedde den första blåsningen i mulltimmershyttan efter att bergsmännen fått rättigheter av drottning Kristina att avverka skog och kola ved på statens mark.

Han är född och uppvuxen i Mullhyttan. Hans livsverk är bygdeföreningen som bildades 1973 med över 700 medlemmar. Orsaken var att Posten ville avskaffa Mullhyttan som postadress. Det mullrade i de folkliga leden.

Fick kulturpris– Vi gick ”man ur huse” och bildade föreningen på stående fot. Vi skrev namnlistor till Postverket och till slut gav en kvinnlig postdirektör med sig. Tidningen Expressen tyckte att vi var så engagerade att vi fick ett kulturpris av dem, berättar Lennart och skrattar.

Han bor i en villa vid Mullhytte Letstig bakom huset som en gång var skoaffär. Lennart drev den ett tag men numera är skoaffären verkstad och förråd. Liksom i de flesta småorter har mycket av handeln försvunnit. I dag finns en Icabutik, Mullhyttans cykel- och sågservice, Ateljé Mjölkboa och Fyra systrar som är ett kafé med handel i ett gammalt missionshus.

Lång historia1645 skedde den första blåsningen i mulltimmershyttan efter att bergsmännen fått rättigheter av drottning Kristina att avverka skog och kola ved på statens mark. Det fanns många små järnmalmsgruvor och även en gruva för kalksten som användes i processen att få fram tackjärn i mulltimmerhyttan. Slaggen som flöt ovanpå göts i stora block och användes till husbygge, så kallad sinnersten. Ortsnamnet Mullhyttan användes inte förrän i slutet av 1700–talet och något omfattande smide har aldrig funnits här. Tackjärnet exporterades men det var för långa transporter för träkol och England hade stenkol. Konkurrensen blev för hård med massarbetslöshet och stor utvandring från Kvistbro socken. Hyttan stängde 1870.

– Tusentals personer var sysselsatta som kolare och transportörer. Hyttelaget som ägde och drev hyttan kunde vara 40 till 50 personer och de göt eget järn med egna stämplar. ”Järngänget” i bygdeföreningen har tagit fram mängder av dokument om järnhanteringen men vi saknar ett fotografi på själva hyttan, säger Lennart.

Bildade bygdeföreningSedan 1973 har bygdeföreningen drivit en marknad. Men i starten bjöd man lite väl frikostigt på artister så det blev inga pengar över till föreningen.

– Det var då vi kom på att bjuda in knallar. Från början var det tre dagar men nu är det två med knallemarknad på lördagen och hantverksdag på söndagen.

Föreningen driver även det gamla hyttområdet med kvarnen, nya bagarstugan, bygdemuseet och en hyttbackemodell. Förra sommaren anlades även en boulebana. Föreningen har som syfte att tillvarata bygdens intressen och har i dag cirka 275 medlemmar.

Vad kännetecknar en mullhyttebo?– Han är lite svår att komma in på livet men sedan har du en väldigt god vän. Kyrkan här kom till på ett sätt som kännetecknar mullhytteborna.

Lennart berättar att folk var trötta på att gudstjänsterna hölls i ordenshuset. Därför ordnades en pengainsamling och det kom donationer. Komminister John Grafstöm tog initiativ till kyrkbygget.

– Jag har hört att det låg ett timmerhus här förut som kallades ”Sodom och Gomorra”. Det revs men stockar därifrån togs till kyrkbygget. Fast det kan vara en skröna, förklarar Lennart.

Kyrkan invigdes med pompa och ståt av biskopen 1927. Två av korfönstren kommer från Kvistbro kyrka.

– I Mullhyttan finns också Salem och vi samarbetar med dem. Till exempel har vi ”Sjungarberget” ovanför Furuhöjden under Kristi himmelfärdshelgen.

Lennart Ericson, Mullhyttans bygdeförening, framför kvarnen.

Mer läsning

Annons