Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skattjakt i Kilsbergen

Mystiska skatter glömda och gömda på Borgarsjöns botten. Struntprat, tänker ni. Eller? NA besökte en av Kilsbergens bäst bevarade hemligheter för att ta reda på sanningen om den mytomspunna sjön.

Annons
Marie Larsson är uppväxt i området kring den mytomspunna sjön och väl insatt i Borgarsjöns historia.

Borgarna från Örebro hade siktet inställt på Borgarsjö skans men kom aldrig längre än till sjön nedanför innan deras förföljare hann i kapp. När örebroarna väl insåg att de aldrig skulle nå fram till skansens skyddande murar i tid sänkte de sin värdefulla last i Borgarsjöns bruna vatten. Olyckligt nog glömde de att märka ut var i sjön de sänkte kistan, fylld till bredden med guld- och silvermynt. Skatten har legat begravd på den dyiga bottnen sedan dess. Åtminstone om man får tro den seglivade sägnen.

Många har försökt

– Enligt legenden måste den som ska bärga skatten iaktta fullständig tystnad. Många har försökt men misslyckats, berättar Carl Anders Lindstén, författare till boken ”Sevärt i södra Kilsbergen”.

Historien förtäljer bland annat om ett par skattsökare som faktiskt lyckades bärga kistan till vattenytan. I samma stund fick de se någonting mycket märkligt. En höna kom dragandes med ett stort halmlass påjagad av en körsven som enligt uppgift ska ha skrikit: ”skynda dig, vi måste vara i Rom innan kvällen!”. Skattletarna, överrumplade av det närmast psykedeliska skådespelet, gav ifrån sig ett rop av förvåning. Tystnaden bröts och skatten sjönk sakta ner mot botten för att aldrig återses igen.

En begravd skatt

– Det finns många teorier om penningkistan i Borgarsjön men en sak är säker: någonstans därnere i dyn ligger det en skatt begravd, säger Marie Larsson, Vekhyttan-bon som själv har varit med och draggat efter kistan som barn.

Vi rör oss på otrampade stigar mot sjöns södra del. Den täta trollskogens sus och Borgarsjöns gåtfulla närvaro ger en nästan kuslig effekt. Här och var ligger strategiskt placerad djurspillning som en påminnelse om naturens autonomi.

Dykare har letat

– Det har till och med varit dykare i området och letat efter skatten, ropar Marie framför mig och traskar rutinerat ner för den branta skogssluttningen samtidigt som jag gör mitt bästa för att inte slå ihjäl mig på den hala mossan. För henne är det naturen och lugnet som lockar, snarare än en eventuell storvinst i form av guld- och silvermynt.

– Här ute är man ett med naturen. Bara sjön är en skatt i sig, säger Marie och blickar ut över vattnet. Och visst är man beredd att hålla med.

Vägen till Borgarsjön är tydligt utmärkt med skyltar och färgmarkörer.

Mer läsning

Annons