Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspel: Pontus, 17 år

Ungefär 120 000 svenskar är 17 år. En av dessa heter Pontus Karlsson och bor i Storå. Hur är det att vara Pontus?

Annons

För att se Jonas Erikssons bildspel om Pontus Karlssons vardag, klicka här.

– Livet är ganska hektiskt, säger Pontus som har ett späckat veckoschema.

Han tänker efter och jämför med tiden innan och efter tonåren.

– Nu är jag på väg in i vuxenlivet och får mer plikter. Det är inget fel med det, men i början är det lite jobbigt. Det är mer att ta ansvar för. Det ligger inte på någon annan att mitt blir gjort. .

– Man känner sig samtidigt fri. Visst vill föräldrarna ha lite koll, men inte som när man var barn.

Åtta år och åldersnoja

Pontus gillar att vara tonåring, men har inte längtat efter att bli det.

– Jag minns så väl att jag hade åldersnoja dagen innan jag skulle fylla åtta. Jag insåg att jag kommer att bli gammal, började gråta och sprang till pappa.

Han har heller ingen längtan efter att bli vuxen.

– Jag tar det som det kommer. Ja har inga direkta planer. Men yrkesval är en återkommande fråga, säger han och räknar upp att han kan tänka sig att vara psykolog, läkare, beteendevetare...

– Jag vill gärna hjälpa andra, och kroppen tycker jag är intressant.

Pontus är en person som ofta ställer sig själv åt sidan för andras behov, ibland lite för mycket enligt flickvännen Matilda Andrén. Relationer är viktiga men han gillar också att vara för sig själv, att tänka och fundera i fred. Att få lite andrum när aktiviteter och plugg snurrar fort.

Idrott ger glädje

Pontus älskar att idrotta och kan inte tänka sig att leva utan det. Att löpa sju kilometer gör honom glad igen om han känt sig nere. Och han behöver fylla på med glädjegrejer – ganska ofta. Som för att få jämvikt.

Pontus är väl medveten om allt negativt som rapporteras från världens olika hörn, men väljer helst att hålla det på avstånd.

– Jag orkar inte förhålla mig till hela världen. Jag ägnar hellre tid åt dem som finns nära mig, där jag kan göra en reell insats.

Han är tyst en stund, tittar ut genom fönstret, lutar sig fram.

– Jag trivs bra med livet.

Mer läsning

Annons