Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det värsta var ovissheten"

Charlotta Wijkström från Lindesberg jobbade med en tv-dokumentär om mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Då greps hon – och fick tillbringa natten i häktet.
– Det värsta var ovissheten. Ingen berättade vad som hände, och det kom aldrig någon tolk, säger hon.

Annons

Det var i söndags som Charlotta Wijkström, född och uppvuxen i Lindesberg, greps tillsammans med två svenska kollegor i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Hon är koordinator på produktionsbolaget Pampas produktion som jobbar med en dokumentärserie om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. De greps av civilpoliser när de filmade en demonstration som hölls av oppositionen mot den sittande regeringen. 

Men den fjärde medlemmen i tv-teamet, fotografen Zsolt Czinkoczky, greps aldrig. Han kunde därför filma förloppet från gripandet i Sahilparken till att svenskarna fördes in på polisstationen.

På polisstationen tvingades svenskarna radera minneskorten på sina kameror. Sedan fördes de till olika platser utan att få veta var de befann sig. De fick i omgångar kontakt med Bahram Atabeyli från svenska konsulatet. Men poliserna uppgav hela tiden felaktiga adresser så Bahram Atabeyli kunde aldrig träffa svenskarna.

Efter flera turer fram och tillbaka blev Charlotta Wijkström och hennes kollega My Rohwedder Street inlåsta i en cell. Den tredje svensken, ljudteknikern Charlie Laprevote, blev inlåst i en annan cell.

– De sa till oss att eftersom Sverige och Azerbajdzjan har så gott samarbete så såg de oss som gäster och inte fångar. Annorlunda sätt att behandla gäster på, säger Charlotta Wijkström.

I måndags blev svenskarna deporterade. De fördes till flygplatsen av polisen och först vid gaten, innan de skulle stiga på planet, fick de sina pass och flygbiljetter till Sverige.

Varken Charlotta Wijkström eller någon av hennes kollegor fick veta varför de greps. De fick höra att de hade uppgett fel information i visumansökan, och att de inte hade tillstånd att filma.

 – Vi hade ett arbetsvisum som journalister, alla papper var i ordning. Och vi fick aldrig någon kopia på deporteringspapprena, säger Charlotta Wijkström.

Teamet landade i Azerbajdzjan dagen innan de greps, och hade tänkt stanna till på fredag. Men trots att de skickades hem tidigare verkar det bli ett program av besöket.

– Vår fotograf filmade efter att vi åkt, och förhoppningsvis hoppas vi att kunna återskapa bilder från minneskorten.

Mer läsning

Annons