Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En billig hobby föralla samhällsklasser

Man får gosa och pyssla om dem och särskilt jobbigt är det inte. Elvaåriga Alice Nyberg tycker bara det är kul med kaniner. Alice var en av många som i fredags ställde ut sin kanin i Råsshallen i Guldsmedshyttan.

Annons
Började tidigt. Karin Molin, 23, började med kaninhoppning när hon bara var 4,5 år. Då var hela familjen inblandad. – Men i dag är det bara jag som håller på, även om mamma är med och tittar ibland, berättade Karin.BILD: LENNART LUNDKVIST

260 kaniner av olika raser deltog i Bergslagens kaninförenings riksutställning i den stora hockeyladan i Guldsmedshyttan. Ute sken solen, men inne i hallen var det en smula rått och kallt.

Fast varken kaninerna eller deras ägare såg ut att vara nämnvärt bekymrade över detta. Och Jonny Kvist från arrangörsföreningen var nöjd.

– Det är folk här från hela Mellansverige, förklarade Jonny samtidigt som han talade sig varm för sitt intresse.

– Det finns en spridning i alla åldrar, och tittar du dig omkring härinne så hittar du nog folk från alla samhällsklasser.

Dessutom är det en relativt billig hobby om man jämför med exempelvis hundar. Stämningen var tämligen avslappnad, även om det inte är någon lek när kaninerna lyfts upp på borden för att bedömas av domarna.

Kroppsform, pälsens täthet, färgen, om den är rastypisk – en kanin bedöms efter en mängd olika kriterier.

– Den här typen ska ge ett massivt intryck och öronen får inte stå ut åt sidan utan falla rätt ned, förklarade chefsdomaren Christer Järnede när han bedömde den lilla tyska vädurskaninen som stod på bordet framför honom.

94 av 100 möjliga poäng skrapade kaninen ihop, vilket för en oinvigd kan tyckas vara en riktig toppnotering. Men så var inte fallet.

– Det är bra men du vinner inte på det, förklarade Järnede.

Själv har han haft kaniner sedan 1971 och dömt sedan 1978.

Riktigt lika stor erfarenhet har inte 11-åriga Alice Nyberg från Lernbo utanför Smedjebacken.

– Det här är min femte utställning, berättade Alice samtidigt som hon kikade ned i buren där dvärgväduren Helmer låg.

Vad är det som är bra med kaniner?

– Man får gosa och pyssla om dem.

Är det mycket jobb att ha en kanin?

– Nej, jag ger dem mat morgon och kväll och så städar jag en gång i veckan, berättade Alice Nyberg.

Förutom utställningen bjöds det också på kaninhoppning. Hinder av olika form och storlek fanns utplacerade på en lång rakbana. Givetvis handlade det om att hoppa så snabbt och med så få rivningar som möjligt.

En inte alldeles lätt uppgift såg det ut som, hindren i elitklassen kan vara upp till 50 centimeter höga och 80 centimeter breda.

– Men de tycker att det är roligt. Man kan aldrig tvinga en kanin att göra något, berättade Karin Molin, Dylta bruk, som både deltog och var med och arrangerade tävlingen.

Mycket att stå i. Chefsdomaren Christer Järnede och hans kolleger hade fullt upp under dagen. 260 kaniner deltog i utställningen.
Kär vän. Alice Nyberg deltog med sin kanin Helmer.

Mer läsning

Annons