Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här får barnen känna och klämma

Många barn lockades till Stripa Gruvmiljö som i går bjöd in till en dag full av ”Kläm och känn”. – Varje föremål har en historia, säger Sara Sporre, museipedagog.

Annons
Uppmärksamma. När museipedagogen Sara Sporre berättade om de olika föremålens historia lyssnade barnen som kommit för att få utforska Stripa Gruvmiljös museum.Foto: Sofia Gustafsson

Besökarna på Stripas Kläm och känn-dag fick börja med att känna på en sten.

– Den här stenen kallas för hematit, berättade Sara Sporre och fortsatte:

– Den är så pass speciell att den är Västmanlands landskapssten.

Barnen trängdes runt stenen och klämde och kände medan Sara berättade för dem att hematiten fanns överallt i Stripa gruva.

På frågan vad man gör på ett museum svarade barnen att man kollar på gamla och värdefulla saker, vilket var på ett ungefär vad Sara Sporre ville förmedla till besökarna.

– Syftet med det här är att visa upp ett museums olika delar, förklarar hon.

En av delarna som visades upp var museets arkiv, som Sara kallar för en skattkammare.

– Det är inte alltid tillgängligt och det är fullt av spännande föremål som vart och ett har en historia, säger Sara.

Hon beskriver hur förteckningarna, utseendet och föremålets användningsområde gemensamt bildar en historia.

– Här går fakta och berättelser hand i hand.

Att dagen sedan handlar om att just klämma och känna på föremålen beror på Saras egen inställning.

– Jag tycker själv att det är kul att klämma och känna. Den museipersonal jag känner måste alltid fram och känna och klämma om de kommer till ett museum där det står ”rör ej” på något föremål, säger hon.

Barnen fick möjligheten att kika in i skattkammaren, eller arkivet som det egentligen heter. Efter det tog Sara fram en gammal resväska som var full av föremål som hon plockade fram ett efter ett och lät barnen själva utforska.

– Man vet aldrig hur många som kommer, säger Sara och berättar att hon får försöka anpassa sig allt eftersom beroende på hur stora barngrupperna blir.

– I dag var det ovanligt många barn som kom, fortsätter Sara.

Det beror främst på att Solbackens fritids tagit sig till gruvan för att klämma och känna denna dag.

Men Birgitta Segerfelt och barnbarnet John Leander hade tagit sig till Stripa Gruvmiljö själva.

– Vi har varit här många gånger, säger Birgitta och påminner John om ett modellbygge av hur hästarna arbetade på gruvan som de sett tidigare.

– Det är kul när det är sådana här barnanpassade arrangemang, säger Birgitta samtidigt som det är deras tur att kika in i arkivet.

– Är det där pangare? frågar John och pekar på några gamla gevär.

På led. En i taget fick besökarna på Stripa kika in i arkivet, eller som museipedagogen Sara Sporre kallar det: Skattkammaren.
Stamgäster. Birgitta Segerfelt och barnbarnet John Leander har varit på museet flera gånger tidigare.
Här går fakta och berättelser hand i hand Sara Sporre
Noggrann. Tilde Åberg från Solbackens     fritids var grundlig när hon klämde och kände på olika föremål.

Mer läsning

Annons