Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars-Erik byter jobb efter 45 år

60-årige Lars-Erik Andersson har inte så många år kvar till pensionen, men det hindrade honom inte från att byta jobb när möjligheten dök upp.

Annons
Moped. Intresset för motorer har Lars-Erik Andersson med sig sedan unga år. Den första egna fordonet var en Puch Florida från 1967. Den sålde han för 800 kronor och en elgitarr. När han sedan ångrade sig fick han tag i en likadan som renoverades.

I en prunkande trädgård i Fornbohyttan har Lars-Erik Andersson just nu semester.

De senaste 45 somrarna har han kunnat se fram emot att komma tillbaka till arbetet på Brundin Bröderna Erikssons bilfirma. Nu blir det annorlunda när semestern är slut. 60-åringen ska då installera sig på sitt nya kontor på Lindesbergs bilskadecenter. Tjänsten är den samma, nämligen som kundmottagare. Skillnaden är att han nu kan fortsätta fokusera på plåt.

– Delvis ville jag ha nya utmaningar. Och så är plåt inte den stora grejen på mitt gamla jobb och jag skulle kanske få arbeta med annat också där, berättar han.

Lars-Erik sökte jobb på bilskadecenter redan för fyra år sedan, men då fanns ingen ledig tjänst.

– Sen ringde de upp mig för en månad sedan och sa att det finns plats nu. Då tänkte jag ”jaha, hur ska man göra nu då?”.

Han funderade över helgen och sa ja. Att han är 60 år var ingen faktor.

– Om jag inte fått erbjudandet hade det säkert rullat på. Det hade varit svårare att byta till ett helt annat jobb.

När det är dags för pension vet han inte ännu.

– Om jag är frisk kanske det blir senare än vid 65 som jag nog tänkt från början, säger han.

Intresset för motorer har Lars-Erik haft sedan unga år.

– När jag var elva eller tolv fick jag min första moped, sen byggde jag en go-cart och fick en motorcykel som gjordes om till cross.

Tillsammans byggde kompisgänget banor i skogen nära hemmet i Aspensäng.

Under skolåren hade den dåvarande chefen frågat honom flera gånger om han inte skulle börja på Bröderna Erikssons bilfirma så snart nionde klass var slut.

– Jag började på lagret och som springschas den 10 juni 1968. Jag körde trehjulig packmoppe, säger han och skrattar.

När körkortet var taget började han arbeta i verkstaden, där han blev kvar i många år.

– Sen slog jag huvudet i en lyft och skadan fortplantade sig ner i ryggen.

Det tunga arbetet som bilmekaniker har också resulterat i opererade axlar och knän. Han fick flytta in på kontor och bli kundmottagare i stället.

– Jag undrade hur jag skulle klara att bli kontorsråtta efter alla år, men det har gått bra.

När Lars-Erik berättar om jobbet han precis slutat gör han det som ”vi”.

– Det kommer nog ta ett tag innan jag vant mig vid det nya.

Han är noga med att understryka att han trivts mycket bra med sitt jobb under de 45 år som förflutit.

– Jag hoppas att jag kommer att trivas lika bra på det nya jobbet. Det tror jag.

Mer läsning

Annons