Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När brandstationen på Kristinavägen var ny

Artikel 2 av 8
Nu och då
Visa alla artiklar

En brandstation är inget man slänger upp i brådrasket. Nu som då. Men i juni 1974 står den äntligen klar, den nya brandstationen på Kristinavägen.

Annons

”Sällan har ett kommunalt projekt blivit så stött och blött som uppförandet av en ny brandstation i Lindesberg. I de kommunala instanserna penetrerades ärendet ordentligt men till sist tog det också eld i folkmängden”, skriver Bergslagsposten i sin årskrönika över 1975.

För debattens vågor har gått höga. Namnlistor mot placeringen på Kristinavägen har lämnats in, men förgäves. ”Köpmännen har inte sett en brandstation efter den största affärsgatan med blida ögon”, skriver BP.

1,3 miljoner har den gått lös på, stans nya 700 kvadratmeter stora brandstation.

Äntligen får man lämna de gamla trånga lokalerna på Södra Torggatan. Nu är svängrummet rejält tilltaget, även i kontorsutrymmena, skriver Bergslagsposten den 11 juni 1974. Tidningen har fått en pressvisning före invigningen.

Anläggningen är rent av så spatiös att man kunnat plocka fram några rariteter ur sina malpåsar och bakom den ordinarie vagnparken arrangera en liten utställning med prylar från brandförsvarets yngre dagar. Bland dess märks Hendrikssonsprutan från 1920.

Förutom rymliga lokaler finns här mängder av tekniska finesser, kan tidningens reporter berätta: ”Larmcentralen, brandstationens hjärta, är helt tryckknappsstyrd och inrymmer en mängd för lekmannen svårfamnade finesser. Det invecklade manöverbordet är utrustat med larmtelefoner för stort och litet larm, snabbtelefon, radioanläggning för kommunikation med bilarna, personsökare och åtskilligt annat. Två av portarna till vagnhallen öppnar från larmcentralen men automatik för ändamålet finns även placerad i själva vagnhallen.”

Enligt reportaget pryds dagrummets väggar av konstnärliga rariteter: ”Två färgteckningar i det större formatet av f d typografen och brandmannen Richard Andersson, Lindesberg. Den ena föreställer storbranden i Lindesberg 1869 och den andra branden på Wikströmska gården 1909”.

Som avskräckande exempel får man förmoda. Och som en påminnelse om en tid när stans brandmän bara kunde drömma om finesser som maskinell slangtvätt och en speciell anläggning för stöveltvätt.

Det sistnämnda motivet visar hur vatten hinkas upp från Lindesjön och hur kvinnorna bildar en kedja efter Köpmangatan

– Tekniken har gått framåt sedan dess, konstaterar brandchef Ragnar Broström.

Efter fyrtio år på Kristinavägen tycks nu, 2014, brandstationens saga vara all.

I november 2015 ska en ny station stå klar på tomten mittemot Meritorfabriken.

Alla artiklar i
Nu och då
Annons