Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt och bekant i gammal skolmiljö

– Vi hade sådana här bänkar när jag gick i skolan, minns Alice Andersson när hon ser sig omkring i det gamla klassrummet.

Annons
Skolsal. Ida Hedén tog med sig maken Fredrik och barnen Signe och Thor samt mormor Alice Andersson för en utflykt till Munkhyttans skola under söndagen. I den gamla skolsalen utforskade de bland annat skolbänkarna, griffeltavlor och stålpennor.

Skolundervisningen upphörde 1931 i Munkhyttans skola. Numer är byggnaden ett skolmuseum som lockar både dem som vill minnas hur det var och dem som är nyfikna på gamla tiders skolgång.

Leif Holmberg är född i närheten av den gamla skolan men bor i dag i Hällefors. Han och sambon Ingbritt Borg har åkt förbi skolbyggnaden många gånger men aldrig tidigare gått in.

– Det är verkligen trevligt att sitta här i den gamla lärarbostaden och fundera på hur hon hade det här, säger Ingbritt.

En våning upp, i det gamla klassrummet, provar sexåriga Signe Hedén att skriva på en griffeltavla och sudda med en hartass.

– Det var lätt att skriva men svårt att sudda, konstaterar Signe.

Den här söndagen är det Solveige och Holger Andersson, från Linde fornminnes- och hembygdsförening, som gräddar våfflor och berättar om den gamla skolan för besökare. Solveige håller även på och sätter upp sin mormors gamla vävstol i lärarbostaden för att kunna visa gamla tiders hantverk.

– Jag vet inte om fröken här vävde, men det är kul att kunna visa vuxna och barn hur det går till att väva mattor, handdukar och filtar.

Solveige Andersson sätter upp sin mormors gamla vävstol i lärarbostaden.
Ingbritt Borg och Leif Holmberg, från Hällefors, har åkt förbi skolan i Munkhyttan många gånger men aldrig förr varit inne i den, berättar de.
Grannar. Kerstin Miessner och Marie Wallberg bor i grannbyn Hidingen. ”Min mans morföräldrar, Oscar och Karin Rud, bodde här efter att det slutat att vara en skola”, berättar Marie.

Mer läsning

Annons