Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ronny blev en symbol för de goda krafterna

Midsommardagens morgon var obeskrivbart vacker. Men för Gun-Britt och Lars Landin fanns bara tomhet och en känsla av overklighet. Några timmar tidigare hade sonen Ronny misshandlats till döds av skinnskallar. – Han trodde på alla människors lika värde, säger Ronnys föräldrar.

Annons
Ronny Landin ligger begravd på kyrkogården i Fellingsbro och ett Bob Dylan-citat                               pryder hans gravsten. Hans föräldrar Gun-Britt och Lars Landin lever fortfarande med sorgen. Den svartvita bilden visar den vallning som tingsrätten genomförde på brottsplatsen. I förgrunden syns Ronnys föräldrar, även Klas Lund finns med på bilden.

Midsommarafton 1986, Nickstabadets camping i Nynäshamn: Midsommarfirandet är mycket oroligt och slagsmål utbryter gång på gång mellan olika gäng.

21-årige Ronny Landin från Fellingsbro är där med två av sina kompisar när de blir indragna i ett bråk. Det är oklart vad som hände, det finns uppgifter om att Ronny försökte skydda tre unga invandrarkillar som jagades av skinnskallar. Andra säger att det rörde sig om ett vanligt bråk.

En sak vet vi – Ronny Landin misshandlas till döds av ett gäng skinnskallar den här kvällen. De överöser honom med slag och sparkar, en person matar slag med en flaska mot hans oskyddade huvud och hals.

Till slut ligger han livlös på marken medan gärningsmännen försvinner in i mängden.

I den stunden blir Ronny Landin en symbol för ett brutalt ungdomsvåld – och för de goda krafterna. Ett pris instiftas till hans minne och under många år framöver ska bilden på en långhårig Ronny Landin förknippas med kampen mot rasism och nazism.

Fellingsbro, klockan två på natten mot midsommardagen 1986: Gun-Britt och Lars Landin har precis kommit hem till villan i Fellingsbro efter att ha varit på en privat fest. Då ringer telefonen. En polis som de känner sedan tidigare finns i andra änden av luren.

– Han sa med allvarlig röst till mig att sätta mig ned. Sedan berättade han vad som hade hänt, att Ronny låg hjärndöd på Karolinska sjukhuset, berättar Lars när vi träffar honom och hustrun Gun-Britt i deras hem i Riddarhyttan.

Tillsammans med några av barnen tog de en taxi till Stockholm.

– Jag minns att det var en kanonsommarmorgon med en alldeles klarblå himmel. Men jag kan inte beskriva vad jag kände, mer än att allt kändes overkligt, säger Lars.

– Just då hade jag nog skygglapparna på mig men senare föll jag ihop, berättar Gun-Britt.

På sjukhuset tog de farväl av sonen som låg i respirator med öppna ögon men med livlös blick. Läkarna fick familjens tillåtelse att stänga av maskinen och några timmar senare dog Ronny. Bara 21 år gammal – och precis när han börjat få ordning på sitt liv.

För Ronny hade stora problem under tonårstiden.

– Innan han började högstadiet var han som vilken unge som helst, men när han kom till Fröviskolan började han röka hasch. Det tog nog ett år innan vi fick reda på det och under många år försökte vi få hjälp. Först när han var riktigt under isen fick vi det, säger Lars.

Han och Gun-Britt berättar lugnt och sakligt om sonen, om hans fel och brister och om missbruket som påverkade hela familjen negativt under många år.

Samtidigt var Ronny en lugn och mjuk person, när familjen hade dagbarn på 70-talet tydde sig de mindre barnen instinktivt till honom.

– Och så var han envis som synden, gav sig aldrig när han hade rätt, ler Lars.

Men framför allt var Ronny övertygad om alla människors lika värde. Kanske var det den uppfattningen som gjorde att han hamnade i slagsmålet.

– Ja, Ronny var ju ingen tuff kille. När han var som sämst tordes han knappt gå och handla själv, säger Lars.

Tidigare den här sommaren hade Ronny kommit ut efter att ha suttit på behandlingshem i flera år. Ronny flyttade till Nynäshamn där han fått arbete som städare, men hann bara jobba några veckor innan han dog.

– Obduktionen visade att han varken var påverkad av droger eller alkohol den här kvällen, säger Gun-Britt och Lars.

Tiden efter Ronnys död var kaotisk för familjen Landin. Massor av journalister ville intervjua Gun-Britt och Lars. Deras hem fylldes av blommor från kända och okända människor.

– Visst var det ett jäkla ståhej men vi kände ett väldigt stöd. Även journalisterna var till stor hjälp. Jag sa åt dem att inte skriva något tårdrypande utan bara beskriva det som hade hänt. Det respekterade de, säger Lars.

Ronny begravdes senare den sommaren i Fellingsbro kyrka. Vänner, släktingar, journalister och personer som inte alls kände Ronny fyllde kyrkan till sista plats. Kistan pryddes av blommor som formats till en gitarr – för Ronny var musiken en stor del av livet.

– Och Anita Gradin (dåvarande minister i S-regeringen) hade skickat blommor, minns Gun-Britt och Lars.

Sorgen var tung för familjen. Gun-Britt jobbade som postkassörska då – ett offentligt jobb i ett litet samhälle där alla känner alla. Det blev för jobbigt när alla kunder ville prata med henne om Ronny.

– Jag blev sjukskriven i sex månader och sedan bytte jag jobb.

I augusti 1986 började rättegången i Handens tingsrätt mot skinnskallarna som misstänktes för att ha dödat Ronny. Fyra personer var åtalade för dråp – däribland den då 18-årige Klas Lund som i dag leder Svenska motståndsrörelsen och är bosatt i Hörken i Ljusnarsbergs kommun.

Första rättegångsdagen blev ett skämt. Rättssalen var så full av åhörare, journalister och skränande skinnskallar att det inte fanns några sittplatser kvar till Lars och Gun-Britt.

– Vi fick sitta på golvet hela den dagen, minns de.

Rättegången var jobbig men Gun-Britt och Lars missade inte en enda dag. De ville veta hur det gick till när Ronny dog och kanske också få ett svar på frågan varför. De var med då gärningsmännen vallades på brottsplatsen trots att det var enormt påfrestande. När obduktionsbilderna på deras son visades i rätten satt Lars och Gun-Britt kvar i rättsalen. Några av de åtalade vek däremot undan med blicken och flera av deras kompisar gick ut.

– Jag ville bara skrika till dem att ”titta vad ni har gjort”. Men Klas Lund han satt bara och skrattade när bilderna visades, säger Gun-Britt.

– Jag har sagt flera gånger att jag inte kan förstå hur han kan vara en ledare i dag. I rättssalen var han inte så tuff, säger Lars.

– Men det värsta var kanske när Klas Lunds mamma ringde hem till oss och hävdade att hennes son minsann inte hade gjort något, säger Gun-Britt.

En av de fyra dråpåtalade friades medan de andra tre dömdes till åtta års fängelse. Hovrätten kom senare att sänka straffen, Klas Lund fick till exempel fyra år.

Har ni följt Klas Lund under åren som gått?

– Nej, men han dyker ändå alltid upp. Man läser om honom i tidningarna, säger Gun-Britt och Lars.

Har ni något ni skulle vilja säga till honom i dag?

– Egentligen inte – mer än att det är synd att folk blir så här.

Det behöver knappast sägas att sorgen efter Ronny fortfarande finns kvar och att minnet av honom lever. Men när hela familjen träffas – de fem vuxna barnen och deras barn – undviker de helst att prata om honom. Det blir helt enkelt för jobbigt.

– Det finns ett hål i syskonskaran, konstaterar Gun-Britt.

Mer läsning

Annons