Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvillingarna Fagerhill andas judo

De syns rejält där de kommer gåendes mot mig, långa och bredaxlade. En snabb tanke drar genom mitt huvud. Att om jag kom in på judomattan och skulle möta någon av tvillingbröderna Fagerhill – ja, då hade jag lämnat walkover direkt.

Annons
Jodujuniorer. Sebastian (till vänster) och Jonathan Fagerhill tränar judo i Frövi JK.

Jo, jag berättar för Sebastian och Jonathan vad jag nyss tänkt – och de skrattar.

– Äh, när vi är ute i världen och tävlar är vi bland de minsta.

Världen ja, det är så det har blivit efter alla framgångar. Sebastian tävlar som junior i högsta divisionen samt i juniorlandslagets A-trupp. Jonathan tävlar snäppet under – i den så kallade utmanargruppen. Ett år har de kvar som juniorer, därefter väntar livet som seniorer. Sebastian sammanfattar framtiden:

– OS 2020, det är det som är målet.

De är tvillingar, men inte särskilt lika till utseendet.

– Vi är tvåäggstvillingar. Jonathan är äldst – en minut äldre.

När det gäller judon var det dock Sebastian som var först av de båda. Storebror Christoffer tränade judo i Frövi judoklubb, och Sebastian var tolv år första gången han hängde med på en träning. Ett år senare hakade Jonathan på.

– På den tiden bodde vi i Kopparberg, och tränade gjorde vi i Frövi. Så mamma och pappa ställde upp och körde – sju mil dit och sju mil hem. De har alltid varit fantastiska och stöttat på alla sätt, är med och tittar på tävlingar så ofta det är möjligt.

Tvillingarnas judotränande gick bra redan från början. Utvecklingen gick snabbt, de började tävla – och vann. Att det skulle bli judogymnasiet i Lindesberg var därför rätt givet, och i åttan gick därför familjen Fagerhills flyttlass några mil söderut.

För er skull? För att ni skulle ha nära till skolan?– Ja, och närmre till träningen för oss alla tre. Även storebrorsan höll ju på med judo – han tävlar förresten fortfarande en del. Varken mamma eller pappa hade jobb som låg just i Kopparberg, så det fungerade bra att flytta till Lindesberg.

Sebastian och Jonathan beskriver sig som tävlingsmänniskor – gillar att hålla på med en sport där det bara är ens eget fel om det inte går bra.

– När vi var små tävlade vi i allt, men nu har man mognat och pushar varann i stället.

Jag undrar vad de är mest nöjda med så här långt? Sebastians svar kommer snabbt.

– Min sjundeplats på JVM i Slovenien förra månaden. Det var min VM-debut.

För Jonathans del handlar det inte så mycket om ett konkret resultat – trots att där finns en hel del prispallsplaceringar att glädjas över på vägen upp mot allra högsta eliten.

– Jag är mest nöjd över min vilja.

Sebastian nickar.

– Man anpassar livet efter judon, lägger ner sin själ för att lyckas.

Mer läsning

Annons