Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdefull betesmark färdigrestaurerad

Djur som naturvårdare och bäverangripna ekar. Om det berättade Åsa Forsberg när föreningen Ramsberg bjöd in till visning av den gamla betesmarken.

Annons
Död ved. Det är inte helt lätt att ta sig fram i betesmarken. Ris och stubbar lämnas kvar vid röjning för att olika arter behöver det.

Sex kor och två kalvar betar fridfullt . De har hjälpt till att hålla betesmarken i Ramsberg i trim sedan en månad tillbaka.

– Vi har några kor som vi brukar köra runt med på betesmarker. Det är roligt att markerna hålls öppna, säger Leif Paulin från Ösarhyttan.

Han är den som bidragit med betesmarkens första betesdjur.

Korna är en början.

– Framöver hoppas vi att fler djur ska gå och beta här, säger Åsa Forsberg, naturvårdsbiolog och vice ordförande i föreningen Ramsberg - en bygd i Bergslagen, när hon inleder dagens guidade visning.

Närmare 30 personer har samlats för att ta en tur i betesmarken. Utöver några småsaker är restaureringen klar.

Vandringen går över ojämn terräng. Då och då snubblar någon till.

– Det ska inte vara som i en park. En del ris och död ved får ligga kvar när man röjer, för det behövs, berättar Forsberg.

Hon stannar till vid lönn och ekar. Omkretsen mäts på en av de större ekarna och måttbandet visar 2,92 meter.

– Det är svårt att säga hur gammal eken är, men minst 200 år.

Gruppen får höra att en ek kan vara tillhåll för närmare 1500 olika arter av lavar, mossor, insekter, fåglar och fladdermöss.

– När en ek dör saboterar det för så många arter. Vissa av dem vill bara leva i gamla ekar och får svårt att överleva.

Idén om att restaurera den gamla betesmarken mitt i Ramsberg föddes år 2010.

– Jag gick här och blev upprörd över att bävrar tagit död på flera 100-åriga ekar. Det vill vi inte ska hända igen, säger Forsberg och pekar på de stängsel som satts upp runt stammarna.

Bidrag har gjort restaureringen möjligt. Den största delen består av LONA-pengar, Naturvårdsverkets bidrag till lokala naturvårdssatsningar. Även kommun, landsting och naturvårdsorganisationen Hopajola har bidragit.

Föreningen Ramsberg har arbetat ideellt, men i övrigt har projektet valt att stötta lokala entreprenörer. Både slyröjarna och snickaren som gjort informationstavlan är från trakten.

Nu måste marken underhållas för att inte växa igen.

– Djur är de bästa naturvårdarna och olika djur betar på olika sätt, säger Forsberg.

Ett önskemål är får, som äter sly, vilket kor undviker. Gråalen är dock ett problem, då få djur gillar den som föda.

– Vi måste röja den i flera år i rad innan det blir bättre.

Andra projekt i betesmarken är också möjliga. Än så länge har ingen inventering av flora eller djurarter gjorts i betesmarken.

– Det kanske blir framöver, säger Forsberg.

Guide. Åsa Forsberg är engagerad i föreningen och arbetar som naturvårdsbiolog.
Naturvårdare. De första betesdjuren på plats är sex kor och två kalvar. Förhoppningen är att de ska få sällskap av får och häst.

Mer läsning

Annons