Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets Kulturglimtar bjöd på stor variation

På en gård utanför Löe äter några gäster traditionell ukrainsk mat, i Kopparberg byggs ett gruvsamhälle i miniatyr och i ett rött torp i Östra Kumlan ställer en ung man ut sina fotografier. Årets kulturglimtar bjöd på stor bredd.

Annons

I den gamla arkivbyggnaden mitt i Kopparberg sitter Hans Harnisch. Han har en svart filthatt på huvudet, som han med jämna mellanrum rättar till.

– Det är viktigt att den sitter rätt, säger han och speglar sig i en glasruta.

Byggnaden består av två rum – en liten hall och ett stort, fyrkantigt rum. Där inne finns ett helt gruvlandskap i miniatyr.

– Jag bygger allt själv, och alla modeller fungerar. Luckor går att öppna och byggnaderna är möblerade inuti.

Men för Hans Harnisch är det inte bara att bygga. Husen måste ritas upp och historien bakom grävas fram. Allt ska se ut som det gjorde då, på 1800-talet.

– Jag har fått mycket hjälp, bland annat av Börje Allansson som ritar insidan av alla husen.

Han kommer ihåg så mycket detaljer från när han lekte här som barn. Helt otroligt.

Längre söderut, utanför Löa vid Rällså, sitter några gäster på en veranda och äter mat. Tre vita getter travar iväg nedåt den lilla grusvägen, och borta vid ladugården galer en tupp. I en stor kastrull puttrar borsjtj, en traditionell ukrainsk gryta.

– Allt här är ekologiskt, och vi odlar och bakar allt själva, berättar Henrik Kosma.

Verandan tillhör boningshuset på Solåker gård. Det är Liudmyla Kosma som lagar maten. Hon är kulinariskt utbildad, och brukade komponera menyer till gigantiska fester i Ukraina. Hon hastar förbi med en bricka, ler och pekar på tallrikarna.

– Det här är en rätt på aubergine. Det verkar inte vara så vanligt att äta det här i Sverige.

Från köket kommer sonen Ivan ut med en stämgaffel i ena handen. Han kom till Sverige för bara några veckor sedan, från ett krigshärjat hemland.

– Han är lyrisk tenor, och är med i en uppsättning av Othello på Opera på Skäret, berättar Henrik Kosma med stolthet i rösten.

När Ivan börjar sjunga tystnar sorlet på verandan. Han får, precis som maten, mycket beröm av den lilla publiken.

– Grannen längre ner berättade att hon hade hört opera från Solåker, och hon tyckte det var så vackert, berättar en av gästerna.

Den här helgen vill de hjälpa till att sprida kunskap om ukrainsk kultur. Det har varit bra med gäster, men inte riktigt lika bra som förra året.

– Vissa skyller på vädret, men då brukar jag försöka trösta dem och säga att de ska tänka på Lappland. Vi har i alla fall inte fått snö, säger Henrik Kosma och ler.

Åter norrut. En slingrande grusväg i stadig uppförsbacke. Längst upp finns en samling hus med adress Östra Kumlan. Bakom huset med kaféet står ett rött, lite slitet torp. I ett av rummen på övervåningen finns Andreas Classons fotoutställning. Han är snart 17 år gammal, och har bara hållt på med fotografering ett år.

– Mina föräldrar tyckte jag skulle vara med och ställa ut, så då anmälde jag mig.

Andreas Classon fotograferar helst makro – alltså extrema närbilder – men på väggen hänger det även djurporträtt.

– Makrot gör att man får se saker ur ett annat perspektiv. Det har varit mycket folk här, och jag har fått många positiva kommentarer.

Han är lite osäker på vad nästa steg blir. Än så länge fotograferar han mest för att det är roligt.

Mer läsning

Annons