Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barndomen på Kolartorp

För att bevara den egna släkthistorien har Uno Hedin gjort en inspelning. Och det är inte vilken historia som helst som berättas, utan den om den stora familjen som arrenderade Kolartorp under många år.

Annons
18-barnsföräldrarna Ottilia och Erik Nilsson är på väg till högmässa i missionshuset. I bakgrunden syns hela arrendet Kolartorp. Bilden är troligtvis tagen av sonen Helge. Den gamla ladugården är allt som idag finns kvar av arrendet Kolartorp.

– En familj med 18 barn är ganska ovanligt och trots det är den här stora familjen nästan helt odokumenterad. Därför bestämde jag mig för att göra något åt det, berättar Uno.

Det blev till slut en inspelad intervju med en av de två syskon som fortfarande finns i livet – Unos morbror, Evert Nilsson. Och det finns mycket i historien som berör.

– Min mormor som organisatör av den här familjen är otrolig. Hon var oerhört duktig, säger Uno.

Höjde aldrig röstenHan fascineras också av kärleken mellan, Erik och Ottilia, eller mormor och morfar som han säger.

– Inget av barnen har någonsin hört dem höja rösten åt varandra, trots de vedermödor de ändå tagit sig igenom.

– Kanske berodde det också på deras stora gudstro, trogna ”missionsförbundare” som de var. Men de måste ändå ha haft en stor, fantastisk kärlek till varandra.

Inga curlingföräldrar

Han konstaterar också att morföräldrarna definitivt inte var några så kallade ”curling-föräldrar”. De äldre syskonen fick ta ett stort ansvar och hjälpa till med de yngre.

– Men de fick i sig bra normer. Ingen av syskonen har, vad jag vet, någonsin varit i klammeri med rättvisan. Det har gått bra för allihopa.

Många minnenUno har själv många minnen av sin mormor och morfar. Många barndomsstunder tillbringade han på Kolartorp.

– Tiden med mormor var kanske inte så stor. Men hon var så snäll. Gav mig alltid ett leende och ett vänligt ord, minns han.

Läs mer i fredagens NA.

Uno Hedin

Mer läsning

Annons