Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälparbetare återpå mammas gata

Uppväxten på Apoteksgården i Kopparberg beskriver Monica Pejovic Schnürer som idyllisk. De platser hon mött senare i livet har kanske inte varit idylliska, men den har ändå satt djupa spår i henne.

Annons
I många år reste Monica Pejovic Schnürer till katastrofområden i Afrika för att som Röda-korsare försöka hjälpa till. Numera har hon slutat att arbeta, men en del av hjärtat finns ändå kvar i Afrika. Bland annat hos de fem fadderbarn hon numera hjälper.bild: privat

Året 1954, efter att ha avslutat såväl folk- som realskola, flyttade hon från trakten. Slutligen hamnade hon i Genève där hon utbildade sig till översättare vid tolkskolan i staden.

Det var även genom översättningsjobb åt Röda korset som hon kom i kontakt med organisationen.

Tidigare hade hon engagerat sig i hjälporganisationen Emmaus, men bildandet av familj kom då i vägen för något djupare engagemang.

– Röda Korset var nära till hands. Det kom att bli livslångt engagemang med många olika uppdrag, berättar hon.

Monica arbetade som handläggare för Federationen i Genève under åren 1967-1997, varav fem år vid svenska Röda Korset i Stockholm.

Många katastrofer

Som handläggare skickades hon iväg på flera uppdrag i Afrika.

Svältkatastrofen i Etiopien, de våldsamma striderna mellan Sierra Leone och Liberia och folkmordet i Rwanda är några av de katastrofer hon sett med egna ögon.

Hennes uppdrag var att åka till platser där någon form av katastrof inträffat för att samarbeta och utbilda det landets egna Röda Kors-arbetare.

Ett starkt minne från en av hennes otaliga resor är från tiden i Uganda, strax efter det att landets diktator Idi Amin störtats.

Händelsen utspelade sig i västra Uganda, som gränsar till Sudan. Dit hade Idi Amin flytt och där fanns många av hans anhängare kvar.

– På ett sjukhus arbetade en inhemsk läkare. Han hade utexaminerats tio år tidigare tillsammans med nio andra läkare från Uganda.

– Alla utom tre hade dödats under Amin-regimen, som kände ett hot från utbildade personer och därför såg till att de försvann.

– Jag frågade honom varför han stannade. Som läkare skulle han ju kunna få ett välbetalt jobb någon annanstans. Dessutom hade han en familj att tänka på.

– ”Om man tror på det goda får man aldrig upphöra att arbeta för det”, var hans enkla svar.

Om sitt arbetet i Afrika ska Monica föreläsa på söndag klockan 15 i Röda Korsets lokal på Riksstigen i Kopparberg.

– Jag önskar att mina klasskamrater från åren i Kopparberg kommer dit. Det skulle vara fantastiskt roligt att träffa dem igen, säger hon.

Monica växte upp på Apoteksgården i Kopparberg. Klasskompisarna från den tiden vill hon gärna återse. Nu hoppas hon få träffa några av dem under helgens föreläsning.bild: privat

Mer läsning

Annons