Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte en dagutan musik

Inte en dag går utan att Staffan sätter sig vid pianot och spelar. Han vill hålla kunskaperna vid liv och fortsätta utvecklas.

Annons
Tonsäker. Vad vore livet utan musik? För Staffan Myhrman är svaret enkelt. Han kan inte leva utan att få sjunga, spela och njuta av ljudet från olika toner.

– Jag började ta pianolektioner i nioårsåldern, men i samband med flytten från Grängesberg och hit till Kopparberg slutade jag. Tyvärr. Då gick jag i sjunde klass.

Musiken går som en röd tråd genom Staffans liv. Under högstadietiden startades första bandet han var med och spelade trummor i. Senare har han spelat både elbas och keyboard i olika band.

I dag spelar han i Road 66 samt Mikael K’s Rumble Pack. Till detta ska läggas sången. Förutom sjungandet i banden är Staffan är en hängiven körsångare och är ofta solosångare i både kyrkokören i Kopparberg och manskören Harmoni i Lindesberg.

Musiken är inte bara ett djupt intresse utan en livsstil. Mycket kretsar kring det musikaliska och Staffan gör ofta kopplingar till ämnet under samtalets gång. Vad vi än pratar om.

– Det är som att gå in i ett annat rum. Man lämnar vardagen, kan släppa allt för en stund.

Det är ett sätt att fly undan problemen, men inte att ansvarslöst låta alla bekymmer fara vind för våg.

– Hjärnan har jobbat vidare ändå och efteråt känns allt enklare. Musiken ger också möjligheten att släppa ut känslor, att få ge sig hän.

Den sociala dimensionen är viktig framhåller Staffan. Mötet mellan kollegor och publik ger en vi-känsla.

– Att hitta pulsen då allt flyter är ett lyft och blir som ett rus i hela kroppen. Detta kan ingen drog i världen mäta sig med.

På frågan om andra intressen, om livet inte innehåller mer än musik blir Staffan lågmäld.

– Ja, vad skulle det vara?

Efter bara några sekunder skiner han upp och börjar berätta om sitt livsstilsprojekt.

– Faktum är att jag tappat omkring 40 kilo i vikt. Jag har vägt 160 kilo och att stå på scenen blev jobbigt. Jag bestämde mig för att lägga om livsstil - för resten av mitt liv.

Beslutet om en annan livshållning fattade Staffan mentalt för sju år sedan. Det tog några år innan planen sattes i verket, men den fasta beslutsamheten då vittnar om målmedvetenhet.

En noggrann strategi lades upp med kosthållning och motion. Promenaderna blev längre och längre och pågår fortfarande.

Undanflykter tränger sig inte igenom så lätt. Själv kallar han det envishet. Han har ett drag av perfektionism i fråga om det musikaliska och även i sitt arbete på Kopparbergs bryggeri, men Staffan understryker att han definitivt inte är någon pedant.

Sin fasta beslutsamhet tar Staffan med sig i politiska diskussioner. Han har ett förflutet som facklig ordförande och förhandlare, men har av tidsskäl lagt allt sådant engagemang åt sidan. Intresset för samhällsfrågor och politik är ändå starkt. Snabbt tänds en eld i ögonen när han reflekterar över vad han anser vara grundläggande principer.

– Att rösta är en plikt. Det finns människor som offrat sina liv för det vi har. Soffliggare tycker jag inte om. Då är det bättre att rösta blankt. Den som inte går till valurnorna ska inte heller öppna munnen.

– Vi tar mycket för självklart i dag, men en demokrati måste ständigt försvaras.

Kanske har många människor det för bra trots allt funderar Staffan. Eller så är orsaken bristen på insikt. Människor lever lite för mycket här och nu tycker han.

– Vi måste lära av historien för att kunna se framåt.

Åsikterna är klara och tydliga. Han vet vad han vill.

Men det är musiken han brinner för. På scenen känner Staffan sig hemma och tycker om att möta publiken. Gärna i ett solonummer.

– Då är det jag som håller i tömmarna. Det blir som en utmaning, men är jag noga förberedd kan det bli mäktigt och det gäller att hålla full gas ända in i mål. Det blir en total urladdning både fysiskt och mentalt. Och det är riktigt härligt.

Mer läsning

Annons