Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läste Bibeln från pärm till pärm som barn

Vid tre års ålder deklarerade Carina Särnqvist att hon skulle bli söndagsskolefröken när hon blev stor. Riktigt så blev det inte. Istället blev hon präst, och numera även församlingens nya kyrkoherde.

Annons
Nyligen blev Carina Särnqvist kyrkoherde i Ljusnarsbergs församling. Med stor arbetslust ser hon nu fram emot att ta tag i, och förbättra verksamheten för församlingsborna.

Den kristna tron har följt Carina Särnqvist sedan barnsben. Beslutet om att bli präst fattades dock mycket senare i livet. Innan dess hade hon arbetat och studerat såväl djurvård som självhushållning och global solidaritet samt humanekologi.

– Man kan säga att jag har gått från praktiskt arbete med djur och natur till arbete med människor, säger hon.

Barnatron fanns dock och hon hade läst Bibeln från pärm till pärm vid tio års ålder. Men först senare blev tron verkligen en fråga att reflektera över och ta ställning till.

– I de övre tonåren var jag väldigt arg på Gud samtidigt som jag brottades med min egen självbild. Det tog ett tag för mig att förstå att han inte försköt mig, utan jag honom, och ännu längre tid innan jag hittade en väg tillbaka.

Prästvigdes

För tre år sedan prästvigdes Särnqvist i Strängnäs stift. Under sitt första arbetsår placerades hon i Mikaels församling i Örebro. Därefter fick hon ett vikariat i Lindesbergs församling och sedan följde ännu ett i Nora

I Ljusnarsberg hamnade hon för ett år sedan, till en början som vikarierande kyrkoherde över sommaren. Kyrkorådet ansåg dock redan från början att Särnqvist var rätt kvinna på posten och sedan dess har alla gått i väntans tider.

För att få söka en tjänst som kyrkoherde måste man ha varit prästvigd i tre år, och det blev Särnqvist först i januari. Först därefter kunde stiftet och domkapitlet fatta beslut om hennes lämplighet att bli kyrkoherde. Ett positivt sådant, eftersom hon nyligen blev den första kvinnliga kyrkoherden i församlingens historia.

– Jag har hela tiden känt stödet från kyrkorådet, men ändå är inget säkert förrän det är klart. Nu känns det så skönt.

Mer läsning

Annons