Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rost och skrot blir sköna motiv

Med kameran som följeslagare förevigar Edolf Andersson och Hans Larsson omgivningens förfall i all sin skönhet. Delar av reslutatet visas på Blå soffan.

Annons
Förfallets skönhet. Hans Larsson och Edolf Andersson, mitten, ställer ut foton på Blå soffan i Kopparberg där skrot, rost och övergivenhet är temat. De samtalar med Vivi Eriksson och Janeric Björkman.

Nyfikenhet och skaparglädje är drivande krafter. Att hitta nya vinklar blir en utmaning liksom att betrakta motiven på riktigt nära håll.

Edolf Andersson och Hans Larsson är båda uppvuxna i Kopparberg och känner varandra väl sedan länge. Det gemensamma intresset är fotografering som nu resulterat i en andra utställning duon gör tillsammans.

Vernissagen på Blå soffan, arrangerad av Ljusnarsbergs konstklubb, var välbesökt.

– Fantastiskt att människor tycker bilderna är vackra, säger Hans.

Ett grundmurat bilintresse ligger i grunden hos Hans i jakten på motiv. Att han sedan gärna uppehåller sig bland skrotbilar kan vara svårare att förklara.

– Det finns en skönhet i formen och förfallet. Rost är tråkigt om man måste laga, men samtidigt häftig när den jobbar sig fram och skapar de mest fantastiska mönster. Inget blir lika, säger Hans.

Bakom varje bild finns en berättelse och Hans delar gärna med sig. Han har letat reda på skrotbilar, återvänt och bilderna har blivit fler.

En del upptäckter sker på jobbet. Hans är busschaufför och vid ett tillfälle stod bara skrotbilen där.

– Jag hade bara en passagerare och frågade om det var okej om jag stannade..., säger Hans och fortsätter:

– En viss mån av kapitalförstöring är det ju också, särskilt när en yngre bil ställts undan alldeles för tidigt.

Edolf och Hans foton blir också historiska dokument, föreviganden av en tid som flytt. Hans pekar på de rostiga mellanölsburkarna, bilarnas nummerplåtar och andra detaljer.

– En ombyggd epatraktor, säger han och pekar på bilden av ett fordon någon dumpat i skogen.

– Den lilla lastbilen är ombyggd; en första effektivisering i jordbruket mellan hästen och de moderna traktorerna.

En blinkning från våra förfäder finns där i dungen.

Edolf fångar också skrot, men har en förkärlek till övergivna platser, öde hus och industrier som människan för länge sedan lämnat. När andra ser förfallet upptäcker Edolf det sköna som han också fångar.

Här föds tankar om det som en gång varit. Nu ligger tystnaden kompakt över fabriksbyggnader och torp där naturen tränger sig på och börjar ta över. Stillheten blir ibland överväldigande, men inombords kan en förnimmelse av ljud, livet och rörelsen från förr, väckas som en fantasi. Inte minst genom bilderna.

De är fotografer men också konstnärer. Båda talar om det varsamma förfallet som tilltalar och lockar.

– Häftigt, säger Anki Eriksson som besöker utställningen tillsammans med Bengt Bark.

Anki är fascinerad.

– Jag brukar inte gå på så många utställningar, men har följt Edolf och Hans. Det är roligt med gamla bilar och skrot. Tänk att det kan bli konst, säger hon.

Häftigt. Anki Eriksson och Bengt Bark tyckte om vad de såg när de besökte vernissagen på Blå soffan.
Lämnad. Hans Larsson har förevigat den övergivna bilen.
Dokument. Edolf Andersson fångar det förgångna som blir en form av tidsdokument.

Mer läsning

Annons